”Kärlek ska vara en kär lek och inte en kamp.”

Det har jag fått höra flera gånger, inte minst för sju år sedan då jag tydligen var extra ambivalent i frågan. Då lyssnade jag inte alls på det örat utan stack in huvudet i getingboet och hävdade att om jag bara är tillräckligt söt, snäll, tyst och medgörlig så kommer nog inte getingarna sticka mig mer. Dumt.

Men är det inte lite motsägelsefullt att å ena sidan hävda detta och å andra sidan mena att människor tenderar att ge upp för fort och och vika undan för relationens utmaningar? Själv anser jag mig vara sådan som kämpar till sista droppen. Det är inte mer ärofullt än att jag verkligen inte vill leva ett liv där jag ägnar mig åt att fundera över hur det kunde ha varit om jag bara hade försökt lite till. Det här med "en kär lek" är väl egentligen inte mer ännu en plattityd. För visst är väl kärleken stundtals en kamp värd att anta?

Dock ska jag inte påstå mig känna till vare sig den ena eller det andra då jag trots allt inte egentligen, på heder och samvete, kan svära på att jag levt riktig kärlek. Jag vet att jag aldrig upplevt den stora kärleken, den som det skrivs om. Jag skrev så här i inlägget På andra sidan kärleken, den 19 december 2001 och stod fast vid det den 19 januari 2007:

”Jag kan nog tyvärr konstatera att jag nu befunnit mig på båda sidor om kärleken. Inte sagt att det finns en ljus sida och en mörk sida, en lyckligare eller en olyckligare sida. Kanske är lycka som jag ser det att befinna sig mitt i kärleken i så fall.

Den ena sidan är trygg men tråkig. Där finns en visshet och ett lugn. Där är världen tyst och hjärtat fyllt av drömmar om ljud. Där finns kontroll men inget mål att nå.

Den andra sidan är ljuv men smärtsam. Där gråter hjärtat och världen stormar. Där är kaos och drömmarna är dolda i ett dis av maktlöshet.

På båda sidor är ensamheten lika plågsam och längtan lika stark. Riktningen är dock olika. På ena sidan innestängd, på andra sidan utestängd. Var vill jag hellre vara? Hur kan jag välja? Är det min olycka i livet, att jag måste det?”

Kan det månne vara så att jag inte följt min egen medicin? Att jag levt mina relationer med bakdörren öppen? Ja, visst är det så. Att den senare sedan drog ut i en kamp om att stänga och regla den dörren som urartade i en sadistisk variant av leken Gömma nyckel, det är en annan sak.

Visste ni förresten att förälskelse och kärlek är två skilda fenomen som kan förekomma helt oberoende av varandra? Åtminstone om man ska se på det ur ett biologiskt perspektiv.

 

Incognita

14 augusti 2008 00:06

Hur lyder det biologiska perspektivet?

 

Psykologen

14 augusti 2008 20:25

Att de är kemiska reaktioner som styrs av två separata hormonsystem. De förekommer oberoende av varandra. Man kan vara kär utan att det övergår till djupare kärlek och man kan uppleva djupare kärlek utan att ha varit kär innan. Att de har två olika överlevnadsvärden. Det första för att vi ska para oss (NÄ inte DU OCH JAG) och det andra för att vi ska hålla ihop för att klara livet lättare. Ur ett evolutionärt perspektiv skulle med andra ord kärleken vara hotad nu eftersom den inte längre är nödvändig för vår överlevnad.

(Koden för att skriva in den här kommentaren var r j k t. Prova att uttala det och se vad det blir. :P )

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...