”Har du hört historien om då jag blev efterlyst?” undrar Andy som ligger på en madrass på mitt kök slash vardagsrumsgolv och ska sova medan jag försöker äta en macka utan att störa.

Nej, den har jag inte hört och inte heller någon av de andra historier han gärna berättar med teatralisk röst och dramatisk intonation. Andy berättar historien om honom och en fjortonårig pojke som vandrar på fjället, råkar ut för storm, tror att de ska blåsa bort, söker skydd, håller på att frysa ihjäl och går i 22 timmar innan de hittar en liten stuga, fastkedjad i berget för att den inte ska blåsa bort. ”Den ser ut som Dr Snuggles hus”, säger han. Där inne finns en telefon och när han ringer efter hjälp får han reda på att de redan varit eftersökta en bra stund.

”Spännande historia!” säger jag som ätit upp min smörgås och går för att borsta tänderna och gå och lägga mig.

”S!” ropar Andy från madrassen. Jag tittar ut från badrummet med tandborsten i munnen. Han höjer ett finger mot mig. ”En viktig poäng, S!” säger han, noga med varje stavelse. ”En man gick ut och letade efter oss med pannlampa och käpp och vet du vem det var?!” Nej, det visste jag inte. ”Louis Herrey!” utropar Andy triumferande. Jag återgår till min tandborstning.

”S!” ropar Andy från madrassen. ”Vilken är din specialitet?” Jag blir osäker på vad han är ute efter, men jag misstänker att det inte är psykologi han tänker på. Det visar sig att han funderar på en stor gåta. ”Hur kommer det sig att vattnet i fjällbäckarna kan komma upp ur berget och varför är det så rent?” undrar han. Klockan är halv två på natten. ”Jag har ingen aning”, svarar jag, ”men jag antar att det är rent eftersom det rinner genom berget och inte genom någon jord eller lera.” Sedan jagar jag ut min bror ur mitt rum där han sitter och spelar en duell i allmänbildning på vetgirig.nu där han ämnar placera sig bland de främsta.

”Ja god natt då”, ropar Andy från sin madrass.

Nästa dag skjutsar jag de två till bussen mot fjällen och min bror meddelar från baksätet att hans vän Andy nu konstaterat att inte ens oraklet S kunde svara på frågan om fjällbäcken.

Jag känner mig som jag just varit med i ett avsnitt av Matrix. Eller.. är jag bara en del av en annan värld..?

 

Bek

9 augusti 2008 20:51

Jag kommer snarare att tänka på en annan Keanu Reeves-film: "Bill och Teds galna resa"

 

Psykologen

9 augusti 2008 20:58

Har jag inte sett. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...