"It does not happen frequently that something very great is condensed into a thing that ca be held entirely in one hand, in one's own, impotent hand. Just as when one finds a tiny bird that is thirsty. You can take it away from the edge of death, and the little heartbeats increase gradually in the warm, trembling hand like the wave at the edge of a giant ocean for which you are the shore. And you suddenly realize, while holding this little recovering animal, that life is recovering from death. And you hold it up. Generations of birds, and all of the forests over which they pass, and all of the skies into which they will rise. And is any of this easy? No: you are very strong to carry the heaviest burden in such an hour."

Jag fortsätter läsa Rilke och jag ryser inför hans ord. Vilken enastående människa och vilken gåva han mäktat över. Samtidigt vilket ansvar att förvalta den. Ingen med en sådan förmåga borde tillåtas vara tyst. Men vilka är de som tillåts tala?

Hur är det möjligt att det i världen finns tusentals människor med oerhörda tankar som inte blir hörda. Vackra, levande, helande tankar som vi inte känner till, som aldrig når vårt famlande medvetande. Vilket obeskrivligt slöseri, vilken ändlös tragedi som människan lever. Åtskild från sin nästa, åtskild från sig själv. Fullkomligt fångad i sin egen storslagenhet.

"How numerous and manifold is everything that is yet to come, and how differently it all surfaces and how differently it all passes from the way we expect. How poor we are in imagination, fantasy, and expectation, how lightly and superficially we take ourselves in making plans, only for reality to arrive and play its melodies on us."

”Jag hatar verkligheten. Den dödar drömmar.” Så skrev jag i eländesbloggen för ett och ett halvt år sedan. I enfaldigt högmod vill jag skapa världen. Jag, som alla andra enfaldiga som tror att världen blivit skapad för för dem och föreställer sig att de alls har förmågan att förstå dess syfte.

Utmattad – vad är det som föds?

Kommer jag att förblöda i denna utdragna förlossning?

 

Bek

5 augusti 2008 13:56

"People writing songs that voices never share"

 

Psykologen

5 augusti 2008 14:18

Mm..

 

m

7 augusti 2008 12:08

tänker att det nog kommer en av Rilkes figurer och plockar upp dig i handen om du blöder allt för mycket.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...