Direktlänk till inlägg 5 augusti 2008
"It does not happen frequently that something very great is condensed into a thing that ca be held entirely in one hand, in one's own, impotent hand. Just as when one finds a tiny bird that is thirsty. You can take it away from the edge of death, and the little heartbeats increase gradually in the warm, trembling hand like the wave at the edge of a giant ocean for which you are the shore. And you suddenly realize, while holding this little recovering animal, that life is recovering from death. And you hold it up. Generations of birds, and all of the forests over which they pass, and all of the skies into which they will rise. And is any of this easy? No: you are very strong to carry the heaviest burden in such an hour."
Jag fortsätter läsa Rilke och jag ryser inför hans ord. Vilken enastående människa och vilken gåva han mäktat över. Samtidigt vilket ansvar att förvalta den. Ingen med en sådan förmåga borde tillåtas vara tyst. Men vilka är de som tillåts tala?
Hur är det möjligt att det i världen finns tusentals människor med oerhörda tankar som inte blir hörda. Vackra, levande, helande tankar som vi inte känner till, som aldrig når vårt famlande medvetande. Vilket obeskrivligt slöseri, vilken ändlös tragedi som människan lever. Åtskild från sin nästa, åtskild från sig själv. Fullkomligt fångad i sin egen storslagenhet.
"How numerous and manifold is everything that is yet to come, and how differently it all surfaces and how differently it all passes from the way we expect. How poor we are in imagination, fantasy, and expectation, how lightly and superficially we take ourselves in making plans, only for reality to arrive and play its melodies on us."
”Jag hatar verkligheten. Den dödar drömmar.” Så skrev jag i eländesbloggen för ett och ett halvt år sedan. I enfaldigt högmod vill jag skapa världen. Jag, som alla andra enfaldiga som tror att världen blivit skapad för för dem och föreställer sig att de alls har förmågan att förstå dess syfte.
Utmattad – vad är det som föds?
Kommer jag att förblöda i denna utdragna förlossning?
Perhaps you will always be my parallell line forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common a...
Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...
Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...
The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 |
17 | |||
18 |
19 | 20 | 21 | 22 |
23 |
24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|