Precis uppkravlade ur artikelträsket blir jag och mina gruppkollegor bryskt nedknuffade igen av herr Handledare som tycker att vi ska vidga sökningen för att hitta mer än våra 8 artiklar till forskningsöversikten om evidensbaserad psykoterapeutisk behandling vid utmattningssyndrom. Han gör ett försök att glänsa med en metasökning som ger 8000 träffar för burnout. Lätt som en plätt, menar han. Men.. försöker jag, utan framgång. Det var ju där vi var, i alldeles för många träffar, med alldeles fel innehåll. Mängder och mängder av deskriptiv data, den ena utbrända yrkesgruppen efter den andra (t o m sexarbetare är studerade), mängder av preventiv data, ljus-terapi, spa-terapi, bild-terapi, dans-terapi, skog-terapi etc. Men jajaja, området är åter avsökt med hisnande TVÅ ytterligare träffar som matchar inklusionkriterierna. Yey. Vi framhärdar: det finns faktiskt inte fler studier publicerade. Det finns skäl till att det är så. Låtom oss bena upp och diskutera dessa skäl och icke mer dränka oss i databaseländet.

Med lite passiv inlärning har jag i alla fall lagt på minnet att utbrändhet inte är detsamma som utmattningssyndrom som i sig är en av fyra diagnoser av stress-relaterad ohälsa varvid ingen finns i DSM. Utbrändhet kan men behöver inte föregå utmattningssyndrom och huruvida denna svenska benämning alls ska diagnoticeras med, ja om detta tvistar de läkare som besitter makten och härligheten i all evighet amen. Risken med en diagnos är nämligen (passiv) sjukskrivning vilket visat sig vara förvärrande för patienten, ju längre desto värre. Validiteten ifrågasätts och det skrias efter forskning samtidigt som inga jämförbara studier kan genomföras utan vedertagna begrepp och kliniska gränsdragningar. Organisatorisk intervention tycks inuitivt rimlig tills Klink och Blonk (jodå) meddelar ingen signifikant effekt av dessa i sin metaanalys. Herr Handledare skakar bestämt på huvudet, arbetsplatsen kryllar av bakomliggande variabler, slutsatser kan ej dras.

Under tiden dubbelarbetar sig duktiga flickor vidare in i väggen övervägande inom den offentliga sektorn med ständigt ansvar för sina medmänniskors blotta livhanke, arbetsuppgifter som tycks celldela sig okontrollerat och sparkrav som inte går att uppnå utan konsekvenser.

Detta sker just nu även i Libanon.

Och bland kinesiska sjuksköterskor.

Egenanställda män tenderar också att trilla dit.

I Australien drar man åt svångremmen i socialförsäkringen så att det inte ska vara möjligt att få ut ersättning för stressrelaterad ohälsa.

Läkarstudenter får lära sig copingstrategier i parti och minut för att de inte ska hoppa av sin utbildning.

Har man inte kontroll över sitt liv blir det besvärligt, konstaterar en psykiater i Läkartidningen. Patienterna måste drar ner sina ambitioner och ändra förhållningssätt till hela livet.

Hur var det då med att bevisa sig kompetent nog att ha rätt till arbetsmarknaden, statusjobben och styrelserna? Hur var det med att lära sig att sätta ner foten i löneförhandlingsrummet? Hur var det med lönsamheten och besvärligheten? Damned if you do, damned if you don't.

Jomen visst sörrö, det löser sig om vi bara öppnar upp markanden lite, speciellt för sjukvård, så att kvinnor kan starta eget. Då kan de bli dubbel-utbrända! Yey!!

(Och det var väl ändå ingen som blev förvånad över att den som säljer sex utvecklar en personlig distans till sitt arbete, dränerar sitt känslomässiga kapital och inte känner sig helt nöjd med sin arbetsprestation.)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...