Jag har varit en tänkandets väktare och tänkandet har varit min borg. Jag har försvarat det med blod, svett och tårar och det har stått mig bi med ändlösa undersköna, smärtsamma, avgrundsdjupa, skimrande, skärande landskap av tröst och hot, av lycka och sorg.

När någon ifrågasatt mitt tänkande, nej inte mina tankar utan det heligaste av det heliga, mitt TÄNKANDE i sig så har jag krynglat ihop mig i förödmjukelse, i vrede, i fnysande indignation. Hur vågar du? har jag tänkt (har tänkande proklamerat!), hur vågar du ifrågasätta (mig!), jag är exceptionellt duktig på att tänka (jag äger dig!). När någon uppmanat mig att tänka mindre har jag undrat hur någon ens kan uttrycka något så korkat oförskämt.

Och så plötsligt, som en mogen frukt faller från sitt träd (icket Eva, du plockar den förbjuden! Och kunskapen ska ge dig frihet skam) så fattar jag. Jag hade inte rätt och jag hade inte fel. Jag har varit en tänkandets väktare och tänkandet har varit min borg. Där har jag levt utan att se vad jag vaktat.

På ett möte med mindfulness-gruppen bröt jag samman och erkände snörvlande ett förnedrande ögonblick där mitt tänkande varit oböjligt, förlamat, dränkt i alkoholdimma och jag frågade mig själv, varför gör jag så här mot mig själv, jag tycker ju om mitt tänkande. Så har jag varit mitt tänkandes väktare och jag har missbrukat det. Jag har matat min tiger till dess den blev större än mig och åt mig ur huset med hot om att äta mig om den inte fick mer (jag förstår den där med tigern, Lycko-V, jag förstår den!).

Jag älskar fortfarande mitt tänkande men.. (när du verkligen vill ha något, släpp det fritt, kommer det tillbaka till dig är det ditt). Fjortisdikt från förr det där, en sån där klottrad på toalettväggar. Nu är vi vänner, jag och mitt tänkande. Vi är inte längre intrasslade i en beroenderelation. Plötsligt hör jag mig själv tänka (hej!) när andra talar – tänk inte så mycket. Släpp taget. Det är varken korkat eller oförskämt, det är av största omtanke, men det är inte så enkelt och det är inte rätt sak att säga. Det är inte rätt sak att säga eftersom det inte går att förstå förrän man förstår det (se Donald Schön eller?). Och det är inte så enkelt därför att det handlar om att tämja en tiger. Att tämja en tiger kräver mod javisst, det kräver också tro, vilja och massor av kärlek.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...