Nej men nu får det var nog, sa flickan och ringde till facket. Något ska man ha för att man betalat avgift i alla år.  Det som stör mig mest är inte att jag inte får mina pengar eller att ingen kontaktar mig och ber om ursäkt eller över huvud taget pratar med mig personligen. Det som stör mig mest är att det är min framförhållning och skötsamhet som straffar sig. Frågan "klarar du dig några dagar till" ter sig fullständigt irrelevant. Om jag varit en slashas utan ekonomiskt sinne som inte hade några besparingar eller andra möjligheter, då hade jag alltså fått pengarna bums, men eftersom jag "klarar mig", då går det bra att vänta lite till. Hade jag varit sådan som skriker och gormar och är elak, då hade jag fått mina pengar, men eftersom jag är tålmodig och har hyfs så får jag vänta. Vad är det för jävla system egentligen!?  

Sedan är det förstås det här med maktaspekten. Hade jag inte dykt upp på jobbet med ursäkten att jag kastat schemat i papperskorgen och meddelat att jag eventuellt dyker upp på torsdag och mitt mål är att vara där senast på måndag, då hade jag fått sparken och dessutom blivit ersättningskyldig enligt avtal.  Nu när jag väljer att ta strid kommer jag bokföras inofficiellt som "problematisk" vilket gör min anställning värdelös. Jag har varit med tillräckligt länge för att veta hur det funkar både här och där i leden. Ingen kommer längre att glömma "vem jag är" när jag väl börjat tjafsa. Jag kanske borde skriva ett mail.. min erfarenhet säger mig att någon i högsta position omedelbart kommer att kontakta mig för dementi.  

Nåja, det var väl på tiden att något skolade ur mig ur företagskulturen. Det är inte min förlust. Det är utan tvekan deras.  

 

Lina

3 augusti 2009 17:22

Hah! På dom bara! :D

http://heltfelrattsnett.wordpress.com

 

Grannen

3 augusti 2009 23:42

Vet hur det är. Dom frågade mig på nya jobbet om jag ville jobba dubbelskift utöver mitt schema. Jag sa med tvekan nej. Jag vill absolut INTE jobba dubbelskift, men tidigare erfarenheter har lärt mig att om man inte med GLÄDJE jobbar över allt man kan och tar alla extra skift som finns så klassas man som "oflexibel" och brukar åka ut när det är något det behöver sparas på. Det gör inget att man har barn och familj, så länge man inte vill träffa dom (eller ha pengar att köpa mat till dom).

 

katten

17 augusti 2009 22:44

Skriv lite mer upplyftande!

 

Psykologen

21 augusti 2009 22:02

Det vete katten om jag vill. Poängen var ju att jag var arg. Eller menar du generellt? I så fall är poängen igen att detta inte är en glad tid och då blir det inte mer upplyftande än det är.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...