Jag låg två timmar på stranden och klev sedan ut i Nydalasjöns välbadade vatten. Det var inte speciellt kallt men första doppet är ju alltid kyligt. Nu har jag sedan länge upptäckt att det går att kontrollera känslan av frusenhet genom att ta ett djupt andetag och slappna av. Då lägger sig gåshuden och den obehaget försvinner några ögonblick. Märkligt det där. "Jag kan konstatera att det är kallt, men jag fryser inte" tänkte jag och tog några steg till medan vattenytan steg. Någonstans i midjehöjd är utmaningen som störst. "..MEN JAG FRYSER INTE" envisades jag och andades tungt. Jodå, gåshuden kuvad igen. Seger! "Det är som en sådan där kittling som gränsar mot obehaglig" tänkte jag och försökte tvinga mig att böja knäna eftersom botten inte sluttade mer ner. Nej, det var för mycket att begära. Jag fick snällt falla framåt i vattnet som brukligt och efter ett hurv var det över. Makalös simtur i solskenet. "Tänk ändå.. i vattnet blir varje mm av huden berörd samtidigt, när annars sker detta?" tänkte jag. "Det borde vara terapeutiskt att simma."