Nej men nu får det var nog, sa flickan och ringde till facket. Något ska man ha för att man betalat avgift i alla år.  Det som stör mig mest är inte att jag inte får mina pengar eller att ingen kontaktar mig och ber om ursäkt eller över huvud taget pratar med mig personligen. Det som stör mig mest är att det är min framförhållning och skötsamhet som straffar sig. Frågan "klarar du dig några dagar till" ter sig fullständigt irrelevant. Om jag varit en slashas utan ekonomiskt sinne som inte hade några besparingar eller andra möjligheter, då hade jag alltså fått pengarna bums, men eftersom jag "klarar mig", då går det bra att vänta lite till. Hade jag varit sådan som skriker och gormar och är elak, då hade jag fått mina pengar, men eftersom jag är tålmodig och har hyfs så får jag vänta. Vad är det för jävla system egentligen!?  

Sedan är det förstås det här med maktaspekten. Hade jag inte dykt upp på jobbet med ursäkten att jag kastat schemat i papperskorgen och meddelat att jag eventuellt dyker upp på torsdag och mitt mål är att vara där senast på måndag, då hade jag fått sparken och dessutom blivit ersättningskyldig enligt avtal.  Nu när jag väljer att ta strid kommer jag bokföras inofficiellt som "problematisk" vilket gör min anställning värdelös. Jag har varit med tillräckligt länge för att veta hur det funkar både här och där i leden. Ingen kommer längre att glömma "vem jag är" när jag väl börjat tjafsa. Jag kanske borde skriva ett mail.. min erfarenhet säger mig att någon i högsta position omedelbart kommer att kontakta mig för dementi.  

Nåja, det var väl på tiden att något skolade ur mig ur företagskulturen. Det är inte min förlust. Det är utan tvekan deras.  

Jo jag vet att det är suddigt, men för en 6-årig fotograf med en mobilkamera måste jag säga att jag är nöjd. Mormors ros i mammas händer.

God sommarnatt.