En aspekt som blivit tydliggjord under de senaste kurserna är frågan om förhållningssätt. Vår lärare inledde gruppsykologin med att beskriva hur den kliniska psykologen jobbar med tre verktyg; sin teori, sitt förhållningssätt och sig själv. Uppgiften i det första momentet var att träna sig att ta ett grupperspektiv på beteende. Under sociologin får man lära sig att anta ett helhetsperspektiv. Viktiga övningar då psykologin generellt lutar åt ett individperpektiv i enlighet med vår nuvarande kulturella norm. Samtidigt kan jag fascineras av tendensen att ställa perspektiv mot varandra och polarisera dem som om det ena var rätt och det andra var fel. Hetsiga informella debatter (jodå) förs i klassen kring antingen det ena eller det andra, det finns en ständig värdering och en motvilja inför dynamiskt tänkande. Man ska ta ställning. Det ena synsättet är finare än det andra. Den som tycker annorlunda är moraliskt klandervärd. Det här är vad vi (im)populärt kallar PK-spöket. Ursäkta, det är vad jag kallar PK-spöket. För det är förstås fullkomligt förbjudet att påstå sig ana vad någon annan tycker. Det är vad jag kallar rädslan för guilt-by-association med just: PK-spöket.

Det finns en regel som säger att ju längre tid en diskussion pågår i vår klass (på vårt program?) så ökar sannolikheten att något ska referera till PK-spöket.

Mm..

Hur var det nu med förhållningssättet? Ja, ju fler olika grupperingar jag socialiserar med, så väl i som utanför skolan, desto mer inser jag hur viktigt förhållningssättet är för olika människor och hur de kämpar med olika svårigheter förknippat med sitt föredragna perspektiv. Poängen är att de alla kämpar. Ingen har hittat det perfekta förhållningssättet, kanske för att det inte finns något. Kanske för att det vi behöver är flexibilitet, inte ställningstagande.

Exempelvis menar någon att man måste få skoja med laddade begrepp medan andra menar att ord är skapande och måste hanteras med respekt och försiktighet. En psykolog som hänvisar till de psykiskt sjuka som dårar nedvärderar dem och en polis som kallar personer med missbruksproblem (vilket är socialarbetarens term) för hasch-tomtar är förstås totalt depraverad Eller? Somliga kryper ur sitt eget skinn i en vilja till samförstånd och förståelse medan andra i hätskt förnekelse värjer sig för sådana som hotar krypa in under deras skinn utan tillåtelse. Alla pekar de på varandra och säger Fy!.

Jag tänker som så att varje val av beteende har en mening och fyller ett syfte för den som väljer det och varje förhållningssätt har sina för och nackdelar. Tanken på försiktighet och förståelse och ansvar för andras känslor är djupt solidarisk och fin men lägger också en enorm börda på den som inte kan sätta sina egna gränser. Att hålla distans till det svåra är nödvändigt för att inte krossas av den nakna verklighetens egenskaper. En rigid professionalitet är å sin sida avidentifierande, tappar bort den mellanmänskliga känslodimensionen och hotar skapa rationella, rutinerade massmanualer som DSM.

Jag tänker att människor måste få ha sina försvar samtidigt som det är viktigt att vara medveten om dem. Jag tänker att det är viktigt att få ifrågasätta dem samtidigt som de inte alltid måste brytas ner i sina minsta beståndsdelar. Jag tänker att det är bra att ta ställning och veta vad man tycker men att man måste ha en förmåga att anta det motsatta perspektivet för att över huvud taget kunna ha en helhetsbild. Jag tänker att vi inte är varandras fiender förrän vi förklarar krig mot varandra och att det är på slagfältet, inte nödvändigtvis i lägren, som de oskyldiga far riktigt illa.

 

Lina

28 mars 2009 11:23

Jag gillar hur du tänker! Jag tänker att det ligger mycket i det. Man måste veta vad det är man "säger nej" till och man kan inte veta det förrän man förmår byta perspektiv, se och prova på (om så bara i tanken) även det man inte håller med om eller tror på.

http://heltfelrattsnett.wordpress.com

 

Psykologen

28 mars 2009 11:46

Ja och det här med att förstå är inte det samma som att acceptera eller bli övertygad.

 

Bek

28 mars 2009 11:59

Jag läste nyligen om undersökningar som visar att högskolestuderanden (och, tänker jag, folk i allmänhet?) tenderar att gå igenom tre faser:
Först har man ett binärt sanningskoncept, dvs. något är antingen rätt eller fel. Fakta och påståenden tenderar att anammas ganska okritiskt, så länge de förs fram av någon man uppfattar som en auktoritet inom området.

Sedan kommer en fas av fullständig relativism. Inget kan anses som mer sant än något annat; anything goes, det är bara en fråga om preferenser och perspektiv.

Slutligen når individen (förhoppningsvis) en integrativ fas, där olika perspektiv inte bara jämförs utan även kan kombineras. Värderingar är möjliga, eftersom de bygger på erkännande av kontextens betydelse.

 

Psykologen

28 mars 2009 14:40

Hm.. ok. Intressant. Påminner om grupprocessernas teori också. Eller varför inte Piaget och konstansförståelse. Låter som kognitiv utveckling i olika sammanhang helt enkelt.

 

Bek

28 mars 2009 16:41

Japp. Det var en liten del av David A. Kolbs resonemang om erfarenhetslärande. Han kopplar i sin teori till (bl.a.) Dewey, Piaget och Jung. När det gäller Jung är det individuationsprocessen det handlar om, och "självförverkligandet", som i Kolbs resonemang handlar om att utveckla de fyra olika "adaptiva strategierna" som han identifierar. Då blir man en hel, integrerad människa. Och allmänt glad och nöjd, förstås.

 

Grannen

29 mars 2009 12:26

Vad står PK för i PK spöket?

 

Sandra

29 mars 2009 12:54

politiskt korrekt antar jag.
Vad står Grannen för?

 

Psykologen

29 mars 2009 12:55

"Politisk korrekthet (ibland förkortat pk) är en kritisk term som ofta används om ett medvetet införande av nya uttryck, vars syfte är att förändra attityder eller vara så neutrala som möjligt. Begreppet används också överfört om åsiktsströmningar som av kritiker anses göra anspråk på att vara de enda godkända och rumsrena."

 

Psykologen

29 mars 2009 12:56

Grannen - den som bor bakom dörren brevid. ;)

 

Sandra

29 mars 2009 13:05

Ja..ha..:D
Nu vet jag exakt.
är det Wikipedia? :)

 

Psykologen

29 mars 2009 13:06

Eller två betydelser av PK:

1. Politisk korrekthet: att undvika uttryck och handlingar som exkluderar, marginaliserar eller förolämpar vissa etniska, kulturella eller andra grupper.

2. Politiskt korrekt: som stämmer väl överens med åsikterna hos det (för tillfället) ledande kulturskiktet i frågor som rör politik och samhälle.

Rädslan för PK-spöket handlar alltså dels om att bli trodd om att medvetet förolämpa grupper och dels om att erkänna eller göra anspråk på att man tillhör det ledande kulturskiktet och har rätt att definiera vad andra ska tycka.

Maktfrågan är i sig otroligt känslig. Å ena sidan anses det nämligen naivt och obildat att förneka maktstrukturer och å andra sidan är det otroligt fult att erkänna att man besitter någon slags makt över någon annan. För att komplicera det hela ytterligare vill ofta den som har makt förneka detta medmotiveringen att personen KÄNNER SIG maktlös, vilket inte nödvändigtvis är samma sak som att VARA maktlös.

 

Henrik

29 mars 2009 13:13

Underbart! Hela himla morgonen har jag grubblat övar vad "PK" står för. Har stött på detta "PK" på inte mindre än två helt vitt skilda ställen under loppet av en timma idag. Tack för förklaringen. :-)

 

Psykologen

29 mars 2009 13:28

Samtliga som läser psykologprogrammet befinner sig i mitt i den intellektuella övre medelklassen och sitter på avsevärd makt i samhället. Därfär blir det extra viktit att undvika uttryck och handlingar som exkluderar, marginaliserar eller förolämpar vissa etniska, kulturella eller andra grupper. Samtidigt har vi också makten att osynliggöra förtrycket mot samma grupper genom att låtsas vi inte har fördomar eller använder kategoriseringar bara för att vi använder fina ord inför varandra och visar upp den korrekta åsikten inför gruppen.

Vem är PK? Den som påtalar hyckleriet eller den som följer det? Vem är mest rädd för PK-spöket? Den som protesterar eller den som håller tyst? Den som säger "blattar slåss", den som säger "ehum.. det finns viss statistik som tyder på att det förekommer mer våldsamt beteende bland etniska minoriteter i skolmijöer", den som säger "jag tycker det är tråkigt att du använder ordet blatte", den som säger "jag tror inte på den där statistiken" eller den som inte vill vara med i debatten?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...