C kommer in från gården med gråten i halsen. Varför är du ledsen?, frågar jag.

C: M vill inte leka med mig. Han har en annan kompis.

S: Ja, ibland vill man leka med olika kompisar. Det gör ju du också ibland.

C: Men det är som att han inte ser mig.

Ack ja, denna smärta, har vi inte alla varit där. Jag funderar en stund innan jag försöker med en förklaring. Jag säger att vi har många rum i hjärtat för dem vi tycker om. När en kommer till behöver det inte vara så att den tränger ut en annan. Precis som pappa och mamma har varsitt rum i hans hjärta och mammor och pappor med flera barn har flera rum i sitt. Så är det också med kompisar.

Jag undrar om det inte också är så med andra som vi älskar, men det säger jag inte. Inte den här gången.