Det är upplyftande och befriande att höra någon dryfta sin beundran och kärlek för någon annan. Det är glädjens ringar på vattnet som berättar om det som rört vid ytan. Det är en lättnadens suck i en tid av tvivel. Det är hopp som växer ur fuktig jord.

Lika djupt smärtsamt är det att höra någon tala illa om någon annan. Det svider av sorg för den som talar och den bitterhet den måste bära som ett ok i sitt liv, sorg för den omtalade som hamnat vilse och sorg för det som skett dem emellan.

Komplimanger riktade mot mig själv har jag alltid haft svårt att ta emot. Jag vet inte om jag kan säga varför. Nietzsche hade som bekant en tanke om det, se januari. Kanske är det alltid svårt att ta emot ett uttalande som inte kommer ur den andras erfarenhet utan från ett försök att tilltala en verklighet som aldrig kan vara helt kongruent med någon annans. Som jag varit inne på tidigare så är det alltid vanskligt att tala om för någon annan hur de är, oavsett om det är bra eller dåligt. Jag förstår mer och mer att det inte heller räcker med att tala om beteende istället för personlighet, det blir så mycket lättare att greppa och acceptera då det dessutom kopplas till en upplevelse eller konsekvens och lättast då till en personlig sådan.

En av de finaste komplimanger jag fått är den här, uttryckt nyligen, som lade ett leende på mina läppar en lång stund efteråt:

Missförstå inte det här, men om jag träffade en partner så skulle jag vilja att den personen var mer som du. Du kan möta min oro och hjälpa mig ta ner den.

Nej då, jag missförstår inte kära, men jag blev underbart glad. Tack oändligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...