Ja, jag var naiv. Hur skulle jag annars kunna möta dig? Ser du det som en svaghet?

(från den 25 februari förra året: )

"Hellre går jag lyckligt naiv genom livet än med fullkomlig visshet i bitterhetens träskor."

Varför tyckte jag att visshet måste leda till bitterhet? Det speglar en mörk syn på livet. Om jag måste välja så visst, hellre blåögd än svartögd. 

"Verkligenhetens rakblad som ristar djupa ärr i de blåaste ögon", skriver HG Storm.

"Jag hatar verkligheten, den dödar drömmar", skrev jag för ett par år sedan, besviken över att ständigt se mina drömmar grusas.

Men något har hänt.

Jag tänker inte längre så. Jag gömmer mig inte längre från verklighetens smärta och sorg eftersom verkligheten också rymmer njutning och lycka som inte går att föreställa sig. De lever tillsammans i världen. De föder varandra, de skuggar varandra. Verkligheten dödar drömmar och föder drömmar. Trodde jag förut att jag hade förmågan att skapa större upplevelser i mitt inre än verkligheten kunde ge mig utanför? Det om något måste vara naivitet.

I så fall går jag hellre genom livet med erfarenhetens blåsor och ärr på mina fötter än torrskodd i drömmarnas gummistövlar med fötter som aldrig heller fått möta solvarm sand och nyslaget gräs.

Hellre bländad än blundande och när jag möter en annans ögon så fortfarande - hellre blåögd än svartögd. Jag vet inte, jag kan inte, kom till mig, visa mig, lär mig, håll mig när jag faller och släpp mig när jag vill gå igen.

 

N

8 mars 2010 07:55

Tankvart... *trallar ivag i varmen och funderar pa dagens planer, hur mycket man bor anpassa sig till den verklighet som rader och om det ar vart modan att forsoka andra vissa delar av den istallet for att acceptera... *forsoker se en linjerad grans dragen vinrott men den tycks inte vara rak, kan man da kalla det for linje?

http://www.6manader.bloggplatsen.se

 

Psykologen

8 mars 2010 17:15

Mm, jag tror att det är viktigt att väja sina strider för att inte bli utmattad. Vad vill du förändra, vad kan du förändra, vad ger förändringen kortsiktigt och långsiktigt.

Kanske är det mer funktionellt att följa en linje mot ett mål, krokig eller ej, än att försöka urskilja gränser mellan ytor? Med största sannolikhet blir du tvungen att kliva fram och tillbaka över gränser på din väg och det är så du lär dig mest, inte genom att undvika, utan genom att erfara.

 

Psykologen

8 mars 2010 17:16

Välja sin strider dåra, inte väja. :) Väja är ju en synonym för undvika så det blev ett knepigt felskriv där.

 

N

9 mars 2010 05:27

Det ar spannade att befinna sig i ett sammanhang mitt emellan svensk och indisk kultur och fora ett samarbete, den svenska ledaren gar efter svenska ramar och den indiska efter indiska ramar trotts att de forsoker samarbeta, jag forstar att et ar svart for dom vilket det ocksa ar for oss deltagare eftersom vi ocksa forsoker samarbta med nagon som inte tanker som oss. Exempel, vissa saker som svenskar tycker ar att svika ett fortroende, som att bryta mot regler, tycker inte indierna ar sa farligt vilket gor att et blir kollition i skalleknoppen pa mig, ibland maste man prioritera, hon gor saker for mig och jag gor saker for henne. Roligt stavfel, jag laste faktiskt valja i de ovre inlagget vilket ocksa var ratt roligt.

 

N

9 mars 2010 05:49

.. Hur gar et pa din praktikplats foresten, visst har du varit dar en stund nu?

 

Psykologen

9 mars 2010 18:10

Ja det är tredje veckan nu. Det är fortfarande mest inläsning, från nästa vecka blir det mer patientkontakt. Än så länge sitter vi på vårt rum, testar varandra (jag och en i min klass) eller är på studiebesök.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...