S: Hur gick det på utlottningen idag?

C: Jag vann ingenting. Jag visste det för jag har alltid otur.

S: Du hade rätt den här gången men man ska aldrig säga alltid, då blir man en pessimist.

C: Joho, det kan man visst för alltid betyder inte bara alltid, det kan betyda en väldigt lång tid också. De sa de på Kalle och chokladfabriken.

S: Ja jo.. i och för sig.

Nog blir jag sugen på att argumentera vidare i frågan men nu är det ju faktiskt så att rent statistiskt sett så har man otur "en väldigt lång tid" när det gäller just lotter. Så han har ju rätt, pöjken.

Sen kan man ju i själva verket bli just en pessimist av att aldrig säga alltid. Att alltid säga alltid är å andra sidan inte bara ett tecken på manisk episod (vilket motsäger sig självt eftersom manin inte är kroniskt) utan också ett klassiskt relationellt klavertramp som orsakar mycken onödigt bråk. Lagom är bäst helt enkelt, vilket inte alls är enkelt för vad som är lagom är ju oftast subjektivt vilket även det blir knepigt i ömsesidig interaktion. Men flexibilitet är helt klart att föredra, det kan vi vara överens om även om en överenkommelse oftast är statisk för vad är annars poängen med att fatta ett beslut. Dock kan ju ett beslut komma att rivas upp om man ändrar sig och det är precis därför ett alltid inte alltid är att alltid. Cirkeln är därmed sluten.