Direktlänk till inlägg 31 januari 2009
Oavsett om makt är något som finns hos människor eller något som utövas dem emellan tycks det mig slående hur stor rädslan för makten är. Den visar sig överallt. Hur man förhåller sig till att bli hänvisad till en grupp som uttalat besitter makt då man själv känner sig maktlös, som i fallet med patriarkatet eller frågan om det klasslösa samhället. Hur man ställer sig till definitionen om att ”ta plats” och hur farligt det tydligen är att ”kliva tillbaka”. Ingen vill att någon ska kliva tillbaka. Varför?
Som chef har jag alltid upplevt att mitt jobb gått ut på, dvs målet har alltid varit, just att kliva tillbaka och lyfta fram andra. Det ser jag som något positivt, viktigt och nödvändigt för att en grupp ska bil levande och individer ska utvecklas. Kan det vara så att genom att hävda att någon ska kliva tillbaka så erkänner man att de har makt över dem som inte kliver fram?
Det verkar vara otroligt känsligt och jobbigt att erkänna både att man har makt över andra och att andra har makt över en själv. Men varför är vi så rädda för detta? Är det en föreställning om att makten bara finns då den erkänns? Men den föreställningen håller jag inte med om i så fall. Snarare verkar det som att makten måste erkännas för att kunna bearbetas och utmanas. Så varför hjälps alla åt så in i friden för att dölja den och i stället aktivt bekämpar den som försöker påtala den?
Perhaps you will always be my parallell line forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common a...
Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...
Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...
The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 |
30 | 31 | ||||
|