I tidens början fanns asken Yggdrasil vars grenar bredde ut sig över hela världen. Detta världsträd hade tre rötter och vid varje rot stod en brunn. En av brunnarna hette Urdarbrunnen, och nära den bodde de tre ödesgudinnorna Urd, Verdandi och Skuld. De vattnade trädet ur brunnen. Om de slutade med det skulle Yggdrasil vissna och världen förgås. Men först och främst spann de människornas ödestrådar, de trådar som avgör vårt öde redan innan vi föds. Ödet bestämmer vad människorna råkar ut för men människorna har ansvaret för hur de klarar dessa prövningar.

Även vår tid har sina nornor.

Så en lärare beter sig på ett sätt som upprör ett antal studenter vilka vänder sig till föreningens ordförande. Ordförande sammanställer en ”hel lista” med punkter som han ska ta upp i ett möte med lärare och studierektor.

Ja, det verkar väl positivt att det tas initiativ för samtal och förändring. Just den här kritiken håller jag personligen inte med om och förvånas något över det håll som arsenalen riktas åt. Den lärare som (enligt mig) lägger upp ribban, försvarar sig mot angrepp på sin professionalitet som forskare och är tydlig med vad hon anser är en relevant klassrumsdiskussion hamnar i skottgluggen medan en lärare som termin efter termin kommer oförberedd till sina egna föreläsningar, ger studenter felaktiga direktiv och struntar i att rätta eller ens läsa vissa studenters inlämnade examinationsuppgifter och viftar bort undrande studenter med ett ”jaja, du är godkänd, vad vill du?”, han kallas inte till något möte.

Varför hon? Varför inte han? Vem bestämmer vilket? Viken kritik är det som framförs? Hur är den förankrad? Handlar det om ett fåtal individers personligt sårade uppfattningar som får stå för hela klassen via ett ombud som faktiskt inte talat med klassen och som kanske egentligen borde föras av de berörda eller vad betyder ”flera personer har påtalat det här”?

Och varför nu? Så vitt jag har uppfattat det är det här inte första gången vi möts av en lärare med mer auktoritär stil och det är inte första gången studenter blivit upprörda över detta. Däremot är det första gången vi möts av en sådan kvinna. Jag kan inte hjälpa att tankar på uppträdande och förväntat manér kommer för mig. Inte minst med tanke på vilken typ av kritik det var hon fick ta emot på sin i mitt tycke mycket intressanta redovisning av sin avhandling.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om vilket. Det är bara något som känns fel med det här. Jag känner mest att jag är glad att jag inte är lärare. Ibland kan det tyckas mig rent absurt hur lärarna ställs under luppen för spekulationer och personriktad kritik. En lärare som inte ser eleverna i ögonen anses medvetet otrevlig, har han kort tröja diskuteras hans magmuskler, råkar han slänga fel blick åt en tjej är han gubbsjuk, avbryter han en han en viss person är han ”emot” den personen. Nu talar jag alltså inte om åsikter kring den professionella rollen utan en personlig bedömning eller rent ut förakt som mest verkar ha med smak att göra.

Det finns något paradoxalt i hur studenten kräver den fläckfritt professionella pedagogen som aldrig gör några misstag eller visar några mänskliga svagheter och samtidigt förväntar sig ett empatiskt bemötande, en klapp på axeln och oändligt överseende och tålamod. Den professionella vuxna studenten, vem är hon och vilket är hennes ansvar?

M: C, kan vi ut sen och gömma oss i skogen när du har slutat spela?

C: Jag vill inte.

M: Eller så kan vi döda buskarna och sen gå in igen!

C: Jag vill inte.

M: Vill du bara spela och spela och spela?

C: Bara tills jag klarat alla banor.

Ja, nu börjas det..

Psykologens blogg presenterar, ett försök till ontologisk trygghet, ett återkommande inslag i tristessen; Veckans Nietzsche! Torsdagar, hela året! För den som önskar skåda bakåt på utvalda citat kommer de att sparas i kategorin Nihilistiskt.

Ja men vänta nu här, tänker det skarpsinnade till, det är ju onsdag idag!

Yepp, och därför kommer istället ett annat citat. När man talar om trollen så dyker de upp på inledningsbladet av en aktuell teoribok, som man brukar säga.

_____________________

Och att bli fri från tron på ofriheten

betyder att bli fri.

-Martin Buber

Återigen var det omöjligt att somna och då tager man vad man haver som är lättsammast vilket råkade vara en Halénkatalog. Jag brukar undvika dylik lektyr i vanliga fall eftersom det bara leder till gråt och tandagnisslan att titta i dem. Eller konsumtion av varor som är fula och aldrig passar. I slutet på katalogen finns som bekant en mängd elektroniska prylar. Bl a en sida med sexleksaker. Ja, alltså det fenomenet är något jag inte har förstått mig på. All respekt för dem som brukar dem, det säger jag ingenting om, men själv själv förhåller jag mig skeptisk. Jag kan liksom inte förlika mig med poängen att ha ett gummiföremål att.. sitta på..

Vad som är ännu märkligare är de där som styrs med fjärrkontroll. Vilken otroligt märklig upplevelse det måste vara. Man ska alltså lämna föremålet allena och sedan fjärrstyra det.. drrrrrrrrr.. Vem är det som trippar på min bro? Jo det är den STORA bocken bruse!

Nja.. Det som förundrar mig mest är dock den lilla vibratorn det är tänkt att man ska ha på fingret. Utifall man har besvär med ligamenten? Eller om man föredrar en mer dekadent handposition? Lite som Adam på Michelangelo-tavlan ni vet. Jaja, nog kan det väl hända att en viss krampkänsla kan uppstå beroende på hur svårflörtad hon är, the Mrs, men ändå..

Nu har diverse personer av blandat kön under åren försökt pracka på mig något som kallas ”fjärilen” som mest påminner mig om en sån där varelse som hoppar på en från ett grönt ägg och blir en alien i magen. Nä, jag tror helt enkelt jag överlämnar all den där typen av närkontakt åt de modiga.