Bakom mina slutna ögon ligger beröringen kvar
och jag vägrar öppna dem

Inuti min tystnad trängs orden
och jag vill inte sluta lyssna

Under mina ömmande händer pulserar ännu mötet
och jag låter det leva

Mot mina stilla läppar vilar all den längtan du lämnat mig
och jag vågar inte tala
av rädsla att förlora den

Ensamma sorgsna flicka
som tog min hand i snön
en natt i januari
och bad mig följa henne hem

Hon slet mig ur famn
lade sig omkring mig
förde mig vilse
långt in i hennes land

Sånger jag sedan länge glömt
sjöng för mig
i hennes blå ögon
djupa som älven där hon bor

Jag blåste på hennes namn
och det försvann
så som jag önskade

-var söker hon det nu?

Ensamma sorgsna flicka
som aldrig bad om lov

(Finns nu också här.)

Trapped in the shadow of her dreams stands the lonely fairy

She who would dance on morning grass to join night with day

She who would sing to welcome waking dew on sleeping lands

Her dress of white is now turned black as her light betrayed her

Where her voice use to caress in tenderness it now strikes in anger

No love runs from her lips, just shouts out of pain

She fights her demons of doubts in the darkness of loss,

with every blow her source of hope runs a little bit more dry

Her struggle is pointless, no answer comes to meet her desperation

She reaches into nothing and nothing is returned again

As if forgotten to the world she receives no absolution

and nobody listens to her heartbroken cries for justice

As night returns and the earth falls asleep around her

she knows no one waits to take her hand as daylight ends

The magic she used to generously disperse is drained from her

taken from her hands the day she let her light leave her to be free

Du finns i det sätt jag talar och hur jag för mig när jag går.

Du finns i det jag ser i spegeln och det jag väljer att visa för världen.

Du finns i mina händer då jag rör vid någon annan och i min hud när jag låter någon annan röra mig.

Du finns i smaken av socker på min tunga, du finns i doften av rent vatten.

Du finns i det skrivna ordet, i talet och i sången.

Du finns i musiken när den når mig och du finns där den lämnar mig.

Du finns i tystnaden mellan orden där vi vilat.

Du finns i årstiderna när de växlar; där snö driver över marken och där vatten sköljer den ren.

Du finns i skogen, i bergen, på ängen. Du finns i botten av havet och på dess böljande yta.

Du finns i solens ljus då den färglägger jorden och i månens då den tar nyanserna tillbaka.

Du finns överallt och hela tiden eftersom vi gjorde hela världen till vår.

Även om du lämnat mig så finns du kvar omkring mig, utanför mig och inuti mig. Du måste inte vara här för att vara hos mig. Du lever genom mig utan att finnas vid min sida. Därför kan jag inte ta avsked. Därför behöver jag inte ta avsked. Jag har aldrig förlorat dig eftersom du inte försvann. Jag får behålla dig eftersom du finns kvar.

***

You are in the way I speak and how I carry myself when I walk.

You are in what I see in the mirror and what I choose to show to the world.

You are in my hands when I touch someone else and in my skin when I let someone else touch me.

You are in the taste of sugar on my tongue, you are in the scent of clear water.

You are in the written word, in speech and in song.

You are in music when it reaches me and you are where it leaves me.

You are in the silence between the words where we would rest.

You are in the seasons when they change; where snow covers the ground and where water rinses it clean.

You are in the woods, the mountains, on the meadow. You are in the bottom of the ocean and on its rolling surface.

You are in the sunlight when it colours the earth and in the moonlight when it takes the shades back.

You are everywhere and all the time because we made the whole world into ours.

Even if you have left me you are still around me, outside me and inside me. You must not be present to be with me. You live through me, without being at my side. Therefore I cannot say goodbye. Therefore I need not say goodbye. I never lost you because you did not disappear. I may keep you because you are still here.

Jag bestämde mig en kväll att gå en ensam promenad,

skymningen var vacker, jag var förhoppningsfull och glad.

Jag gick en väg jag vandrat redan många gånger förr,

men någonting var annorlunda och jag stod inför en dörr.

På andra sidan sträckte sig en mjuk förtrollad strand,

en oändlig bädd av månstoft som kysste havets rand.

Jag klev med bara fötter över tröskeln och gick ut,

jag gick i barnslig önskan om drömmar utan slut.

Då plötsligt, mitt i steget, låg något glimrande i sanden,

jag lyfte det med vördnad, vred och vände det i handen.

Jag fann något förunderligt den natten, gömt på livets strand.

Jag stod där täckt av månsken med ett mirakel i min hand.

Det strömmade och glödde, gav ljus och liv åt varje lem,

berusad utav lycka ville jag ta gåvan med mig hem.

Men då jag vände mig tillbaka fanns dörren inte kvar,

jag var fast i mina drömmar utan att längre veta var.

Den enda vägen ut var att låta tingens ordning återgå,

ty det jag funnit där på stranden var inte mitt att få.

Förtvivlad gömde jag min skatt, mina fingrar knöts i kramp,

för sent förstod jag att jag fört en girig dåres kamp.

Min hand var alltför stark, mitt sinne fyllt av övermod,

mitt omdöme förmörkat av febern i mitt blod.

Min vilja låg sedan länge kuvad och mitt hjärtas längtan brann,

ett ögonblick höll min hand för hårt och miraklet, det försvann.

The Miracle

I decided one night to take a walk outside alone,
the dusk was beautiful that day and I bore a hopeful tone.
I walked a path I knew since many times before,
but something was different and I stood before a door.
On the other side stretched a soft enchanted beach,
an endless bed of moon dust as long the eyes could reach.
I stepped over the threshold and walked out onto the beams,
I walked with a child's desire of bright and endless dreams.
Then suddenly, in the middle of the step, was a shimmer in the sand,
I picked it up in reverence, twisted and turned it in my hand.
I found something amazing that night, hidden on the beach.
I stood there, covered by moonlight with a miracle in my reach.

It whispered and gleamed, I stood in awe and in my mind there was a shift,
intoxicated with joy, I wanted to return home with my gift.
But when I turned back the door was no longer there,
I was stuck inside my dreams, no longer knowing where.
The only way out was to let the wonder go and not to weep,
for what I found there on the beach was never mine to keep.
Desperately I hid my treasure, my fingers tied in fear,
too late I understood it was my greed I had to shear.
My hand was much too strong, my mind a hubris flood,
my judgment was impaired by the fever in my blood.
My will was long suppressed and my heart by yearning steered,
briefly my hand held on too tightly and the miracle, it disappeared.

I mitt minne rinner dina kyssar längs min hud där jag spillt dem från min mun. Deras dröjande beröring lockar mitt bleka skinn att rodna och slätar ut krusande rysningar med hetta. Dina händer bjuder mina darrande, dansande muskler till lek och får dem att jaga dina fingrar längs min kropp. Din blick förför mig, förgör mig, förföljer mig runt varje skälvande vindling, över varje bedjande sänka och ropande djup. Jag vänder mig undan och gömmer mig i mitt brusande, rusande, forsande blod. Dina armar omsluter mig på alla sidor och drar mig under ytan ner i en värld där ljudet flyr och ljus bryts sönder i böljande skuggor. Mina andetag sköljs upp mot din hals och tusen pärlor av fukt torkar på min varma rygg. Vilande mot din kind smälter jag in i dig och blandas. Där är vi samma.

In my memory your kisses run along my skin where I have spilled them from my mouth. Their lingering touch compels my pale skin to blush and smoothen curling shivers with their heat. Your hands invite my trembling, dancing muscles to play and make them chase your fingers along my body. Your gaze seduces me, haunts me, follows me around every palpitating winding, over each begging hollow and calling depth. I turn away and hide in my racing, surging, rushing blood. Your arms surround me on all sides and pull me down beneath the surface into a world where sound escapes and light breaks into billowing shadows. My breath is washed up against your neck and a thousand pearls of moisture dry on my warm back. Resting against your cheek, I melt into you and blend. There, we are the same.

On a morning like today the sun floods my window like thoughts of you flood my mind and I can feel my heart run over, making a mess of light and love in my bed. I would lay here, careful not to move, until every part of me is covered and I drown. "How did she die?” they will ask. "Oh, it was a mess", they will say, "her heart was nowhere to be found! But it seems she was happy for in rigor mortis her dead body stayed warm and her face was caught smiling." Yes, love, I believe they might suspect I had been murdered by bliss this morning.

Du visade mig det jag inte trodde fanns,

du viskade mina hemligheter i mitt öra.

Det ingen ville tro gav du en chans,

du sa allt det jag väntat på att höra.

Du vågade en väg andra försakat,

du väckte mina slumrande begär.

Det andra förnekat har du bejakat,

det ögonblick av evigheten du var här.

Du; min dröm som varit på besök.