Jag bestämde mig en kväll att gå en ensam promenad,

skymningen var vacker, jag var förhoppningsfull och glad.

Jag gick en väg jag vandrat redan många gånger förr,

men någonting var annorlunda och jag stod inför en dörr.

På andra sidan sträckte sig en mjuk förtrollad strand,

en oändlig bädd av månstoft som kysste havets rand.

Jag klev med bara fötter över tröskeln och gick ut,

jag gick i barnslig önskan om drömmar utan slut.

Då plötsligt, mitt i steget, låg något glimrande i sanden,

jag lyfte det med vördnad, vred och vände det i handen.

Jag fann något förunderligt den natten, gömt på livets strand.

Jag stod där täckt av månsken med ett mirakel i min hand.

Det strömmade och glödde, gav ljus och liv åt varje lem,

berusad utav lycka ville jag ta gåvan med mig hem.

Men då jag vände mig tillbaka fanns dörren inte kvar,

jag var fast i mina drömmar utan att längre veta var.

Den enda vägen ut var att låta tingens ordning återgå,

ty det jag funnit där på stranden var inte mitt att få.

Förtvivlad gömde jag min skatt, mina fingrar knöts i kramp,

för sent förstod jag att jag fört en girig dåres kamp.

Min hand var alltför stark, mitt sinne fyllt av övermod,

mitt omdöme förmörkat av febern i mitt blod.

Min vilja låg sedan länge kuvad och mitt hjärtas längtan brann,

ett ögonblick höll min hand för hårt och miraklet, det försvann.

The Miracle

I decided one night to take a walk outside alone,
the dusk was beautiful that day and I bore a hopeful tone.
I walked a path I knew since many times before,
but something was different and I stood before a door.
On the other side stretched a soft enchanted beach,
an endless bed of moon dust as long the eyes could reach.
I stepped over the threshold and walked out onto the beams,
I walked with a child's desire of bright and endless dreams.
Then suddenly, in the middle of the step, was a shimmer in the sand,
I picked it up in reverence, twisted and turned it in my hand.
I found something amazing that night, hidden on the beach.
I stood there, covered by moonlight with a miracle in my reach.

It whispered and gleamed, I stood in awe and in my mind there was a shift,
intoxicated with joy, I wanted to return home with my gift.
But when I turned back the door was no longer there,
I was stuck inside my dreams, no longer knowing where.
The only way out was to let the wonder go and not to weep,
for what I found there on the beach was never mine to keep.
Desperately I hid my treasure, my fingers tied in fear,
too late I understood it was my greed I had to shear.
My hand was much too strong, my mind a hubris flood,
my judgment was impaired by the fever in my blood.
My will was long suppressed and my heart by yearning steered,
briefly my hand held on too tightly and the miracle, it disappeared.

 

Bek

25 juni 2009 08:10

Rimmat på båda språken, med bibehållet innehåll?!? DAMN! Nu är jag impregnerad.

 

Psykologen

25 juni 2009 15:50

Thank you, mr Bek, and rain on you. :)

 

Grannen

25 juni 2009 18:18

*svimmat i shock* Vad fiiiint!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...