Det känns som att jag håller på att lära känna min hjärna. Testen är som frågor som jag ställer till den och resultaten är svar. Ställer jag frågan otydligt får jag ett svar jag inte kan tolka. Då får jag fråga på ett annat sätt. Ett sokratiskt samtal..? Ja, hur som helst. Nu känner jag till styrkor och jag känner till ett par svagheter och som vid en annan bekantskap så ökar därmed acceptansen. Jag lär mig förstå hur just min hjärna arbetar, hur den kan hjälpa mig och hur jag kan hjälpa den. Jag blir glad över styrkorna och vill liksom krama om min hjärna och berömma den för vad den kan. Dessutom blir jag stolt över hur otroligt duktig min hjärna är på att kompensera för de svagheter som finns. Svagheterna skulle kunna vara nedslående men jag känner det snarare som en upprättelse. En slags aha-upplevelse.

Här är fröt till den tanke som är så viktig att reflektera kring som psykolog. Lättnaden i den biologiska förklaringen på gott och ont. Det är inte lika stigmatiserat att vara biologiskt svag som att vara psykiskt svag. Det är mer accepterat att ha en fysisk funktionsbegränsning än det är att begränsas av ångest, även om effekten av ångesten är lika svår och hindrar lika mycket i vardagen. Det är giltigare att föra en kamp mot sin kropp än mot sina demoner. Det är skillnad att erhålla en neurologisk diagnos och att erhålla en psykiatrisk diagnos.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...