Direktlänk till inlägg 5 mars 2010
Det känns som att jag håller på att lära känna min hjärna. Testen är som frågor som jag ställer till den och resultaten är svar. Ställer jag frågan otydligt får jag ett svar jag inte kan tolka. Då får jag fråga på ett annat sätt. Ett sokratiskt samtal..? Ja, hur som helst. Nu känner jag till styrkor och jag känner till ett par svagheter och som vid en annan bekantskap så ökar därmed acceptansen. Jag lär mig förstå hur just min hjärna arbetar, hur den kan hjälpa mig och hur jag kan hjälpa den. Jag blir glad över styrkorna och vill liksom krama om min hjärna och berömma den för vad den kan. Dessutom blir jag stolt över hur otroligt duktig min hjärna är på att kompensera för de svagheter som finns. Svagheterna skulle kunna vara nedslående men jag känner det snarare som en upprättelse. En slags aha-upplevelse.
Här är fröt till den tanke som är så viktig att reflektera kring som psykolog. Lättnaden i den biologiska förklaringen på gott och ont. Det är inte lika stigmatiserat att vara biologiskt svag som att vara psykiskt svag. Det är mer accepterat att ha en fysisk funktionsbegränsning än det är att begränsas av ångest, även om effekten av ångesten är lika svår och hindrar lika mycket i vardagen. Det är giltigare att föra en kamp mot sin kropp än mot sina demoner. Det är skillnad att erhålla en neurologisk diagnos och att erhålla en psykiatrisk diagnos.
Perhaps you will always be my parallell line forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common a...
Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...
Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...
The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 | 6 |
7 | |||
8 |
9 | 10 | 11 |
12 | 13 |
14 |
|||
15 |
16 | 17 |
18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 |
24 | 25 |
26 |
27 | 28 | |||
29 |
30 | 31 |
|||||||
|