Samma visa varje år? Förra våren var det grenröret, nu är det stötdämparen. Jag tar mig ingenstans. Jag önskar mig kollektivtrafiken.

Det är nog utmanande utan de logistiska svårigheterna. Hjärnan brinner upp. Vi testar varandra, kämpar med blanketter, försöker förstå siffrorna vi får fram, söker i texter efter stöd, stapplar ned till fikarummet på rast och inser snart att SOCKER ibland faktiskt är en bristvara. Kolhydraterna fräser iväg i takt med tidtagaruret och blyertsstiftet. Idag fick jag liksom spänna mig för att manövrera bilen hem efter att ha kartlagt mina exekutiva funktioner hela dagen. Nu känns det som att jag har träningsvärk i skallen samtidigt som jag nästan tycker mig höra ljudet av discomusik och småprat där inne. De kognitiva funktionerna har after work. De firar som om de just rivit av ett lyckat storprojekt och har kvällen till ära satt i ett tapphandtag i belöningssystemet.

Kurre, du äger!

Jomen jädrar, såg du hur jag krossade Stroop:en idag?

Ja för tusan! Men du Sickan, lite tung i inhiberingsarmen ey? Du vet hur det gick för killarna nere på arbetsminnet häromdagen? Alla under 10 bjuder!

Jaja ok, nästa runda på mig.

WOHOOO!!! Skål! Ta en stor en själv du så ska du se att det släpper höhö.

Men vem är den riktige kungen?

Ööööj, mr PO, den ende att passera 140!! Respekt!

Japp, kanske dags att börja lyssna på mig nu va?

Nänänä, ingen befodran här inte, de exekutiva är exeklutiv klubb du vet, du vet, du vet. *blink*

Ja jo, du behöver inte förklara mer än en gång för MIG, du VET.

Inte bråka nu grabbar!

Men bra jobbat PO! High five!

 

ebeth

4 mars 2010 08:00

Men hur mycket behöver du bilen egentligen?
http://miljobilpool.se/

 

Psykologen

4 mars 2010 18:45

Väldigt mycket tyvärr. Eftersom C går skolan inne i stan så måste jag köra dit morgon och kväll varje dag varannan vecka. Buss skulle ta oss 1,5 timme per dag, inte inräknat dit jag ska själv, vilket just nu är Sävar. Hade det inte varit för skolsvängen vore läget annorlunda.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...