Det här med att jag skulle vara ”stark” är ett återkommande tema. Det sätts titt som tätt in i meningar som

..du klarar dig nog, du som är så stark.

..det förstår du väl att du är för stark för att inte upplevas som ett hot.

..jag blev imponerad av dig, du är en stark kvinna!

etc.

Det hela börjar bli lite tröttsamt, kanske för att jag inte har en riktigt klar bild av vad specifikt det är som gör mig till ”en stark kvinna”. Vad är en stark kvinna för något? B menar att han blev imponerad för att jag är stark rent konkret. Dvs jag bär två köttkartonger då alla andra tar en. Jag menar att det handlar om motivation mer än om styrka. Vill man att det ska gå snabbt tar man två, helt enkelt. Så himla tungt är det inte. Jag klarar inte av att göra en enda tricepsarmhävning kan jag tala om.

Men vad är det mer? Är det för att jag är ensamstående? För att jag är förälder? För att jag inte gnäller över det (men det gör jag väl?)? Är en ensamstående kvinna stark medan en ensamstående man är.. över? Har det med mitt jobb att göra, min utbildning, mitt hem? Är det min attityd? Är det mitt kroppsspråk, min längd, är det något i min blick? Är det mitt språk?

Jag vet inte alls jag.. inte känner jag mig speciellt stark när jag ligger i sängen och gråter över livets orättvisa eller dränker mina sorger i sång, vin och gifta män.  Inte känner jag mig speciellt stark när något går fel och jag inte har någon att be om hjälp för att jag är för rädd att vara till besvär.  Är det det som gör mig stark, att jag istället fixar själv? Bakvänt på något sätt tycker jag. ”Tänk att du byter däck själv!” säger folk och jag finner kommentaren nedlåtande. Vem skulle inte klara av att byta däck på sin bil?! Det handlar inte om styrka, det handlar om motivation. Vill man göra det så fixar man det. Har man ingen som hjälper en då fixar man det. Om självständighet handlar om styrka så är i så fall svaghet en lyx som privilegierade människor kan unna sig för att de har någon annan i närheten som gör jobbet åt dem. 

Bah.. jag vet inte.

Sen kan jag förstås inte hjälpa att också undra: Vad är en stark man? Är det en vanlig man medan en stark kvinna är en ovanlig kvinna?

Alla som läst ett halvt poäng genusvetenskap eller mer lägger huvudet på sned och ler överseende.

 

ebeth

7 juli 2009 01:05

Det är i stil med: "tänk att du klarar det"
Ja, vad är alternativet?
Som ensamstående mamma finns inte möjligheten att inte klara det.

 

Grannen

7 juli 2009 19:03

Som du sa en gång, det finns alltid alternativ. Men de val du gjort har inte alltid varit de enkla valen. Det är i din hållning och i din blick. Hur du inte viker din åsikt såtillvida man inte med väl undebyggt stöd får dig att fundera och överväga något annat. Vanligen i alla fall. Alla regler har undantag ;)

 

Psykologen

8 juli 2009 16:26

Då måste det väl vara jobbet då i så fall för det är väl där jag tränat på auktoritet. Men jag börjar bli orolig för att jag går omkring och ser ut som min mamma, dvs ganska hård i blicken. När min mamma går omkring och tänker ser hon arg ut.

 

Grannen

8 juli 2009 22:04

mm din mamma är ganska auktoritär men på ett mer påfallande frappant sätt än dig. Vad jag menar är, om du inte ville byta däck skulle en del sålt bilen. Måna tjejjer tar inte ens körkort. Går det inte att skjutsa till den bra skolan, skulle många låtit sina barn gå i närmsta skola, bra eller ej. Är man i en mindre bra relation finns det många som stannar fast dom inte mår bra. Är det problem på jobbet är det många som sticker huvudet i sanden, de blir inte restaurangchefer. Och så vidare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...