Någonstans på vägen visste jag att vi redan valt olika stigar och att vi är på väg att tappa bort varandra. Din hand glider ur min, våt av oro, och jag kan se en kurva närma sig framför oss som för våra steg i olika riktningar. Jag kommer inte att följa dig på din väg eftersom den leder mig tillbaka till en plats där jag varit förut och inte vill återvända till. Jag vet att du inte kan följa mig på min. Så vad tar vi oss till då kurvan lägger sig vid våra fötter? Släpper vi varandra och går åter dit livet kallat oss att vandra innan vi möttes, var och en för sig, eller lämnar vi vår trygghet för att behålla det vi funnit då vi ett ögonblick klev snett? Är du beredd att vika undan från den kända stig där många redan vandrat? Vågar du trampa upp en helt ny på okända marker för att få gå där vid min sida? Jag kan lova dig, min hand är stark och mitt hjärta fyllt av mod. Gå med mig och jag ska tvinga våra tvivel undan med min tro.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...