Direktlänk till inlägg 1 juni 2009
I inledningsskedet av grupp-psykologin fick vi alla en möjlighet att presentera oss själva i färg och form, en joker som vår handledare drog fram ur fickan när vi minst anade det. På sista träffen fick vi så våra bilder åter och konstigt vore det väl om jag inte lade ut dem här.
Instruktionen löd först att välja våra två favoritfärger och måla vår favoritform samt namnge den. Vi hade 2 minuter på oss. Mitt bidrag blev således den första bilden nedan och jag kallade den "hjärtat". Jag förklarade det hela med att jag ser mig själv som varm, passionerad och intensiv men tänker mig att andra ser mig som relativt kylig, stel och blek. Därav den yttre ramen och den starka kontrasten mellan det av mig som syns och det som inte syns från utsidan.
Nästa instruktion löd att måla våra farhågor och förväntningar med kursen. Återigen hade vi 2 minuter på oss. Jag valde att behålla mina färger och min form och kallade mina bilder "instängd" och "öppen". Mina farhågor handlade om att den del av mig som redan var innesluten skulle tryckas samman och de delar av den jag delade med mig av skulle förnekas och falla till marken (likt blodstänk på bilden). Dramatiskt! Min förhoppning var att jag skulle nå ut till gruppen med det jag ville visa och att de därmed skulle få en bild av mig som låg närmare den inneslutna. Därmed skulle färgerna blandas och kontrasten blekna.
Ett starkt individperspektiv från mitt håll där från början. Det fanns de i gruppen som målade farhågor och förväntningar för gruppen som helhet (sammahållning vs slitning t ex). Det märktes också under processens gång då just dessa personer varit mer måna om hela gruppens väl än andra, skulle jag mena. Där finns ett exempel på inställning och förväntningar påverkar vilken roll olika personer tar i gruppen och hur de agerar.
I efterhand kan jag konstatera att min utveckling utan tvekan tagit flera kliv i den riktning jag hoppats på. Enligt gruppen har jag gett mycket av mig själv och enligt mig har gruppen bemött mig väldigt bra. Jag är mycket glad och nöjd över den termin som gått och jag har lärt mig massor som jag inte kommer att glömma.
Perhaps you will always be my parallell line forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common a...
Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...
Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...
The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | 5 | 6 |
7 | |||
8 |
9 | 10 | 11 | 12 |
13 |
14 | |||
15 |
16 |
17 | 18 |
19 |
20 | 21 |
|||
22 | 23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 | ||||||||
|