Direktlänk till inlägg 1 juni 2009
En mycket trevlig helg är till ända. En helg där jag har kunnat välja att göra det jag har behövt göra. Förlorat mig i rus och lugnat mig i sus och ljus. Jag har mått oförskämt bra och uppträtt oväntat blasé. Det är som det är och det får väl gå som det går, tänker jag, vräker ut mig och tar för mig, väljer och vrakar, tackar ja och följer med, tackar nej och drar hem, om vartannat. Nu känner jag mig lite yr och lite vilse och någonstans hägrar kroppens frågor om förändringen. Jag vill inte svara. Jag vill inte förklara. Jag vill bara vara.
Perhaps you will always be my parallell line forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common a...
Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...
Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...
The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | 5 | 6 |
7 | |||
8 |
9 | 10 | 11 | 12 |
13 |
14 | |||
15 |
16 |
17 | 18 |
19 |
20 | 21 |
|||
22 | 23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 | ||||||||
|