I det första mötet söks tryggheten i likheten men stabiliteten måste komma ur en trygghet i olikheten. Där har jag aldrig varit förut och den platsen har skrämt mig eftersom jag inte känt den. Jag har klamrat mig fast vid likheten som om det skulle kunna rädda mig från mig själv. Jag har gömt mig i den så att jag inte behöver synas. Den som säger ”vi är lika” behöver aldrig definiera sitt eget vara men blir sedan hopplöst besviken då illusionen faller. Hur kan någon ens säga ”du är som jag” om denne inte kan skilja på sig själv och andra?

Nu ser jag tillbaka över axeln på de gränser jag passerat med endast hoppet som följeslagare. Hoppet att min vilja och mitt omdöme ska vara tillräckligt för att avgöra var det är möjligt att gå. Jag har vågat utmana livets sanningar och upptäckt att de är våra egna skapelser. Jag är stark och stolt över att jag kunnat se dem vittra sönder utan att fly tillbaka in i den blinda skyddade ensamheten. Nu känner jag hur en ny verklighet tar form runt mig och den är inte någon annans, den är min. Det är beroendet som släpper mig. Det är tryggheten i skillnaden mellan dig och mig. Jag är inte rädd för det som finns emellan, jag förstår att det inte håller oss isär, det är en del av det som håller oss samman.

 

Psykologen

25 mars 2009 19:20

På engelska:

In the first meeting safety is sought in similarity, but stability must come from a security in diversity. It is a place where I have never been before and it used to scare me because I did not know it. I have been clinging to similarity as if it could save me from myself. I have hidden in it so that I would not have to be seen. The one who says "we are the same" does not have to define her identity but she will be hopelessly disappointed when the illusion of similarity eventually falls. How can anyone say "you're like me" if they have not yet learned to distinguish themselves from another?

I now look back over my shoulder at the boundaries I have crossed with nothing but hope to accompany me. Hope that my will and my judgment will be enough to determine where it is possible to go. I have dared to challenge the truths of life and discovered that they are our own creations. I am strong and proud that I could watch them disintegrate and not flee back into my blind-protected solitude. Now I sense a new reality forming around me and it is not someone else's, it is mine. This is Dependence letting me go. It is the security in the difference between you and me. I am not afraid of what is in between; I understand that it does not keep us apart, it is part of what holds us together.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...