Jamen jag envisas. De tar en så förskräcklig tid för de här skivorna att hamna brevlådan från åver där. Och nej hördu, inte är det så att det alltid behöver vara ledasamt, nedslående eller ens melankoliskt. Jag sitter tryggt och nöjt i min genre för att den innehåller alla känslor.

We're here where the daylight begins
The fog on the streetlight slowly thins
Water on water's the way
The safety of shoreline fading away

Sail your sea
Meet your storm
All I want is to be your harbor
The light in me
Will guide you home
All I want is to be your harbor 

Fear is the brightest of signs
The shape of the boundary you leave behind
So sing all your questions to sleep
The answers are out there in the drowning deep

You've got a journey to make
There's your horizon to chase
So go far beyond where we stand
No matter the distance
I'm holding your hand

 

Psykologen

23 mars 2009 19:51

(Före den som missade ordvitsen så heter hav "Meer" på tyska)(för den tyskfödde som missade ordvisten så heter ju då mehr "mera" på svenska).

 

hg storm

23 mars 2009 22:52

om det är ok kopierar jag texten
passar bra till en bild
tycker din blogg är läsvärd varje gång..
hg storm

http://hdbrainstorm.blogg.se

 

Psykologen

24 mars 2009 00:09

javisst, of course

och tack
:)

 

Yasmine

24 mars 2009 14:47

Mina funderingar:

Varför måste det alltid vara en hamn och en segelbåt?
Och varför är det så i att det mesta fall, det är tjejen som är en hamn och killen för segla omkring tills han blir less?

Varför kan det inte vara så att det är två segelbåtar, som seglar tillsammans med varandra, som två parallella ego-projekt som ger näring åt varandra?

 

Psykologen

24 mars 2009 17:20

Njae vem har sagt att det måste vara så? Visserligen tillhör det det traditionella könsmönstret. Kvinnan bunden vid spisen, kvinnan bunden vid normer. På en strukturell nivå finns det mönster men på en individuell nivå måste det inte vara så.

I populärkulturen är det allt mindre så också tycker jag. Du har Rickfors och Alvengren - två vilsna skepp på öppet hav eller Jan Johanssen som ska vara din hamn i stormen.

Havsmetaforen är för övrigt vanlig i det senmorderna samhället där individen ofta känner sig villrådig och utan vägledning.

Vill man grotta ner sig kan man väl också diskutera ur ett psykodynamiskt perspektiv huruvida frigörelsebehovet ur hem och familj är större för män men dithän beger jag mig inte förrän termin 5.

 

Yasmine

24 mars 2009 19:52

Å, tack för att du friskade upp mitt minne. Det var länge sen... Och Jan Johanssen tål att ses på :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...