Jamen jag envisas. De tar en så förskräcklig tid för de här skivorna att hamna brevlådan från åver där. Och nej hördu, inte är det så att det alltid behöver vara ledasamt, nedslående eller ens melankoliskt. Jag sitter tryggt och nöjt i min genre för att den innehåller alla känslor.

We're here where the daylight begins
The fog on the streetlight slowly thins
Water on water's the way
The safety of shoreline fading away

Sail your sea
Meet your storm
All I want is to be your harbor
The light in me
Will guide you home
All I want is to be your harbor 

Fear is the brightest of signs
The shape of the boundary you leave behind
So sing all your questions to sleep
The answers are out there in the drowning deep

You've got a journey to make
There's your horizon to chase
So go far beyond where we stand
No matter the distance
I'm holding your hand

Ok, ingen sörjde att Friedrich uteblev i torsdags och det kan jag förstå. Det blir allt svårare att hitta vettiga citat att lägga ut. Människan levererar den ena grodan efter den andra. Välkommen att rekommendera en ersättare om det behagar. Veckans Kamprad? Veckans Lama? Veckans Sahlin? Veckans Svedberg? Här kan jag väl i alla fall unna er ett inhopp i gruppsykologins debatt från er livsbittre vän som sedemera själv drabbades av sinnesjukdom, ironiskt nog;

In individuals, insanity is rare;

but in groups, parties, nations

and epochs, it is the rule.

Vad får man om man tar fem timmars sömn, fem timmars tenta och en burk Red Bull?

Dubbelsyn, yrsel och en öm hand.

Ungefär klockan 14 var min medhavda proviant slut. Då jag såg ut genom fönstret gick snöfallet liksom i vågor. Samtidigt levde koffeinet loppan i mitt neurala nätverk och gjorde att jag inombords satt och nynnade na-na-na-na-nana och ville fnissa men lät bli för att undvika en pinsam situation för mig och alla andra i skrivsalen. Ungefär klockan 14 var min hand så stel att jag inte längre kände hela pennan mot fingrarna och var tvungen att ta en paus efter varje stycke för att inte tappa eländet. Dessutom försökte de små rackarna ta genvägar genom att helt enkelt strunta i att skriva den första bokstaven i typ vartannat, var tredje ord.

Jag undrar sa flundran vilket decennium vi får datorer i skrivsalarna.