En vän påpekar att "ett undantagstillstånd förklaras av regeringen och oftast till följd av naturkatastrofer, civila oroligheter, krig eller liknande omständigheter som hotar samhällets struktur eller existens" och ber mig att förklara.

Den meningen föklarar också någonting för mig. En civil orolighet som hotar mitt inres struktur och existens. Visst är det så. Jag kan praktiskt taget KÄNNA hur delar inuti mig bryter samman, byter plats och byggs om på nya sätt. Det behöver inte vara något dåligt. Ibland krävs en revolution för att kasta omkull ett destruktivt system. Samtidigt finns i metaforen ett villkor jag snuddat vid i tanken men vägrat iaktta. Maktaspekten. Om jag tillämpar civil olydnad, vems regler riktar den sig mot? Och om jag beslutar att följa dem eller ett alternativt regelsystem, vem lyder jag?

__________________________

Varje gång jag påminns fylls jag av en känsla av självbedrägeri. Väggarna till den stolthet jag byggt upp knakar hotfullt runt omkring mig. De bärs upp av de löften jag gett mig själv. Viktiga löften som inte får brytas. För ett av dem är det redan för sent, den regeln är knäckt och jag vill inte ta i den med risk att få stickor i fingrarna. Vem jag är och vem jag vill vara, viskar den fortfarande till mig. Svaren finns i varje bjälklag. Jag står med en slägga i mina händer som jag själv plockat upp men jag vet inte hur ska jag använda den.

RÄTT. Ett sådant omöjligt ord. En avkomma från en värld i svart och vitt. Ett ord utan nyanser som hör hemma i vansinnets gränsland.

 

Yasmine

28 februari 2009 14:34

Ja,säg det!

 

Psykologen

28 februari 2009 20:09

På engelska:


Every time I am reminded I am filled with a feeling self-betrayal. The walls of pride I have built are cracking threatening around me. They are carried by the promises I have made myself. Key promises that can not be violated. For one of them, it is already too late, the beam is broken and I will not touch it for the risk of splinters in my fingers. Who I am and who I want to be, it still whispers to me. The answers are found in each tier of logs. I picked up a sledgehammer and stand with it in my hands but I do not know how to use it.


RIGHT. Such an impossible word. A progeny of a world in black and white. A word without shades that belong to a madness borderland.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...