Ideligen blir jag påmind om hur viktigt språket är. Hur varje skiftning och sammansättning av skrivna ord skapar vågor av betydelse som ögat inte kan se men uppfattar ändå. Hur orden skapar mening och väcker döda ting till liv. Så gruvlig fattigdom att inte känna språkets kraft och sådan rikedom att behärska den.

Med det sagt finns förstås bakom orden andra språk som talar lika tydligt och uppmanar lika starkt. Varje sinne har har sitt eget sätt att tala till en annan som vill lyssna eller tillbaka till den helhet det egna varat är. Ibland blir den upplevelsen så stark att jag måste stanna upp och låta den rösten ostört få berätta vad den har att säga mig. Ett ljud (som det av vinden genom björklöv eller ljudet av hans skratt), en doft (som den av nyklippt gräs på sommaren eller doften av hans hud), den ljuvligt plågsamma beröringen (som den av vatten vid ett varmt bad eller hans armar runt min kropp) som får huden att sjunga och hjärtat att dra ihop sig i kramp. Alla talar de till den som vill lyssna, alla talar de till mig och jag kan inte komma nära nog.

 

Psykologen

22 februari 2009 12:18

På engelska:


Constantly, I am reminded of how important language is. How each shift and composition of the written word creates waves of importance the eye can not see but perceives anyway. How words create meaning and bring dead things to life. Such a hideous poverty not knowing the powers of language and such a wealth to master it.


That being said there are of course other languages behind the words who speak as clearly and invites as much. Each mind has its own way of speaking to another who wants to listen or to the whole of ones own beeing. Sometimes the experience is so strong that I must stop and let the voice undisturbed tell what it has to tell me. A sound (as of wind through leaves of birch or the sound of his laughter), a scent (as of newly cut grass in summer or the scent of his skin), the lovely painful touch (as the water in a warm bath or his arms around my body) that makes the skin sing and the heart ache. They all speak to anyone who wants to listen, they all speak to me and I can not get close enough.

 

Mary Yasmine Nelly Fernando

22 februari 2009 18:18

Hur gör man?
Hur stänger man av?

 

Psykologen

22 februari 2009 18:41

Det vill jag inte veta. Vad vore meningen? Vad vore livet utan förmågan att känna när det sker?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...