Jag trodde att jag visste vad en blogg är för något. En offentlig dagbok på Internet helt enkelt. Eller?

Nja.. det finns ju de privata bloggarna där en privatperson skriver om vad som helst och så finns det de kommersiella bloggarna där ett företag betalar någon för att skriva om något särskilt. Inte riktigt en blogg tycker jag, men..

När jag ser mig omkring på diverse föreningars hemsidor upptäcker jag att där finns en slags åsiktsforum som är ordnat efter skribent i stället för efter ämne. Dessa kallas också bloggar. "Läs min blogg" kan i det fallet betyda att man ska gå in på en förenings eller annat sällskaps hemsida och läsa ett inlägg av en speciell skribent som skriver i uppdrag av den sidan. Det är som en blandning av ett diskussionsforum och ett krypin för att använda Lunarstorm-termer.

Dessa sidor skiljer ibland på "externa" och "interna" bloggar och nu börjar det bli förvirrat på riktigt. Men vänta ett tag här.. Vad har egentligen hänt med språkets inneboende kreativitet? Är det helt omöjligt för alla skapare av dessa diverse funktioner att komma på egna ord för det de gör eller är det så att ordet "blogg" i sig har fått ett värde som måste utnyttjas för att fånga intresse? Går utvecklingen så snabbt att människor inte skulle kunna hänga med kognitivt om varje företeelse fick ett eget namn? Vi har inget schema för de nya orden så vi får lusa ner de gamla med förvirrande nya betydelser?

Blogg-begreppet tycks mig ha drabbats av en hysterisk inflation och används nu lite hur som helst. Dessutom har det totalt infekterat det offentliga informationsflödet och verkar snart vara lika vanligt som ordet "och". Jag märker hur jag börjar filtrera det när jag läser tidningar ungefär som jag filtrerar ord som "diet" eller "smink" eller "träningsmetod". Jag väntar på att världen ska drabbas av blogg-kollaps, blogg-bubblan ska spricka och bloggarna rasa. Nu ska jag blogga. Blogg natt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...