Detta är en av livet stora frågor som gäckat mig sedan ungdoms tider:

Hur kommer det sig att jag är hungrig typ precis hela tiden?

Ok, jag är väl mätt i någon halvtimme efter att jag har ätit men nog finns det alltid plats för lite mer efterrätt. Sedan störs jag konstant i det jag sysslar med av den ständigt återkommande tanken "jahapp nu måste jag äta igen". Avbrott, avbrott, avbrott.

Precis när jag slitit mig från Internet-loopingen på kvällen och ska gå och lägga mig, då är jag hungrig. När jag kliver upp på morgonen är jag utsvulten och måste omedelbart utfodras för att vara dräglig att ha att göra med. Just när jag drabbats av ett kreativt il då ska magen ha mellanmål. På väg ut från krogen förvandlas jag till en målsökande robot och jag begriper inte hur andra kan överleva hela vägen hem utan mat.

Aldrig en lugn stund. Mer än en gång har jag funderat på att uppsöka en dietist som kan tala om för mig vilka fem basprodukter jag ska sätta i mig en bestämd kvantitet av varje dag för att plana ut min energiomsättning. Jag är som ett levande kraftverk med dåligt isolerade.. öh.. sådana grejer som energin samlas i och far iväg någonstans.. ok, dåligt metaforval. Det är hur som helst otänkbart att börja träna, då skulle jag ju bli tvungen att äta ännu mer.

Jättespännande inlägg hörrö.

Nåja, nu måste jag äta nåt.

"Waste-hierarchy". Jaha och vad är poängen? Klamrar mig fast vid en obrukbar metafor fortfarande? Men alltså jag vet inte, jag är bara hungrig.

 

Grannen

3 februari 2009 17:55

Du kanske skulle göra lite chokladmousse ?

 

Psykologen

3 februari 2009 18:02

meh!
så himla taskig
;)

Nej men allvarligt, socker och koffein-metoden är alltid ett misstag.

 

P

4 februari 2009 00:04

Låååångsaaammmmmaaaaa koooolhydraaaaateeer? Har hört att de ska vara bra ;)

 

Psykologen

4 februari 2009 07:09

Ja jo.. och då ver det ju det där att om det fanns produkter märkta med det på affären så vore det lungt. Men GDA-märkningen är som att lägga pussel och argumentet "om man äter en varierad kost" belyser bara samma problem utan någon lösning. Jag vill ha det enkla svaret. (jag vill nog egentligen ha en kock)

 

Grannen

4 februari 2009 18:22

Du får inte min! (kock ;) ).

Fett och protein min vän. Ät stora feta köttbitar med bönor och bacon ...

 

Psykologen

4 februari 2009 19:39

Ja jag säger då det.. Det måste en konskvens av tiden att människor inte längre kan prata mat utan att prata matens beståndsdelar. Det blir allt mer abstrakt. För 10 år sedan pratade manom rotsaker och grönsaker, sedan vitaminer och mineraler, nu är det proteiner och kolhydrater.

 

Henrik

5 februari 2009 22:29

Äh, några procent ätstörning hit eller dit, det har väl alla! :-)

 

Psykologen

7 februari 2009 14:32

Usch nja.. just ordet "ätstörning" klingar illa i mina öron och är inte något som jag ser har med mig att göra. Det ä inte ovanligt att man blir beskylld för att ha det när man bara är smal och gänglig och så blir det plöstligt förbjudet att säga sånt som "usch vad flottigt" t ex. Då får man svaret "det behöver väl inte DU bry dig om " med en förebrående blick och så blir det bara konstigt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...