Observation 1:

Parkeringen kryllar av bilar och jag är en av de sista som kommer trots att det är tio minuter kvar. I klassrummet sitter betydligt fler föräldrar än det finns barn i klassen. Detta har jag aldrig tidigare varit med om på ett föräldramöte där "hur vi får fler att komma på möten" brukar vara en av punkterna på dagordningen.

Observation 2:

Rektorn är en man i 40-årsålder med tajta jeans, 90-talskavaj, lockigt hår och ljusblå iskall blick som sveper över den knäpptysta föräldragruppen medan han berättar om skolans status, tillväxt, målsättning, fria pedagogik, rackar ner på den anskrämliga nationella (kommunala) skolan och vid tre tillfällen högtidligt nämner VD/skolchefens namn.

-Våra elever har i snitt drygt VG när de går ut!

Han är tydlig:

-Här tar vi tag i konflikter på en gång. Är man dum mot någon annan får man sitta och prata och be om ursäkt. Är man dum upprepade gånger får NI komma in. Man lämnar inte gamla konflikter olösta, det blir bara skit på vägen! Det händer att föräldrar ringer hit i affekt och frågar vad vi håller på med, man får faktiskt lyssna på barnets version och sedan ställa en fråga!

Föräldrarna darrar. Ingen har någon fråga just nu.

Observation 3:

Mitt ex och hans sambo är två avvikare som kommer för sent och jag låtsas inte känna dem men det faktum att de kommer tillsammans värmer mitt hjärta. När förslaget att årets "klassföräldrar" ska plockas från slutet av klasslistan stelnar jag dock till eftersom min sons efternamn börjar på Ö och tanken på att ordna lussefika med mitt ex och hans sambo inte riktigt värmer mitt hjärta lika mycket. Det blir dock från början på listan så jag andas ut.

Observation 4:

När rektor avlägsnat sig är stämningen på topp, alla föräldrar fortsätter bete sig som mönsterföräldrar, ingen tar dock av frukten förrän jag börjar skicka runt skålen. Någon anmäler sig omedelbart när det ska väljas sekreterare och beslut fattas hurtigt utan gnäll.

Observation 5:

Fröken H är gravid. Hon ska introducera en rad spännande språkutvecklingstekniker hon just studerat och sedan lämna över till en hemlig fröken X nästa termin. Cliffhanger.

Observation 6:

Skolan har ett datasystem där all information finns tillgänglig när man behöver den och som man förväntas läsa varje fredag. Där kan man t o m sjukanmäla sitt barn och behöver alltså inte ringa till skolan. Hör och häpna! (Jag försökte desperat hjälpa mitt förra dagis få ordning på sitt katastrofala informationsystem vilket möttes med en vägg av besvärade bortförklaringar och till slut mynnade ut i en order om informationsbrev för hela rektorsområdet av områdeschefen)(Ja, jag är en sådan där jobbig förälder som lägger mig i verksamheten.)

Observation 7:

Alla föräldrar är är sådana där jobbiga föräldrar som lägger sig i verksamheten, så jag kan luta mig tillbaka och slappna av. Dessutom har jag sett att minst två av mina föreläsare på programmet finns som föräldrar på skolan och en av dem sitter i föräldrarådet.

Observation 8:

Det här inlägget är alldeles för internt och alldeles för långt och ingen läser det längre.

 

jessica

19 september 2008 10:47

Hehe! Jag läser och återkommer med egna observationer efter mitt föräldramötet i nästa vecka.

Förhandstips: Ropen skalla, friskola till alla!

 

grannen

19 september 2008 11:10

Känner mig nöjd, fast VG kommentaren gillar jag inte. Mest bryr jag mig om att konflikter skall lösas och mysiga veckobrev där man faktiskt får veta något om ens barns tillvaro och inte bara "dom lekte ute".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...