Ibland kan man undra hur många saker som över huvud taget kan gå fel på en och samma gång inom samma livsdomän. Stryp mig ekonomisk och dra mig baklänges över kronofogdens tulpanrabatt bara. Mitt bland trasiga bilar och ombesiktning och datorer som hostar genom en miljon virus och sänkta studielån så hade jag ju som tur var varit förutseende och sparat ihop en bra säkerhetsbuffert under tiden som övertidsarbetande och relativt bra betald tjänsteman inom restaurangnäringen. Hälften av dessa är nu slut och den andra hälften har suttit säkert placerade hos Moder Svea.. eller? Nej nu hade ju moderskeppet råkat placera dem i aktiefonder i stället för räntefonder där jag ville ha dem, i säkert förvar. Sedan rasade börsen. Men som tur är flyttade moderkakan pengarna innan de hade skadats nämvärt.. eller? Nja då hade ju kära mor råkat placera dem i ett låst sparande och fick inte röra dem förrän ett halvår senare talar hon om för mig nu när jag vill ha tillbaka dem och de inte längre är vad de borde vara. Så gick det med det skyddnätet. Hål.

Jaja sluta gnäll, det är väl bara att börja jobba och dra sitt strå till stacken som alla andra.. förutom att jag redan jobbat så förbannat hårt under så många år att det borde räcka för den här studietiden. Men tji fick jag, slösade bort en massa på resor och lyxprylar och husbyggande.

Sur.

Sen utbildar man sig i fem år och får som tack sänka sin lön med 7000 i månaden.

Sur.

Kunde ha stannat på donken och fått 7000 mer i månaden som regionsansvarig.

Och bränt sönder min hippocampus fullständigt.

Jaja ok.

Jag vill ändå vara sur ett tag till.

Jävla studentliv.

Fast det är rätt bra ändå.

Men kan jag få var sur ifred?!

Jädra positiva automatiska tankar. PAT.

Så går det om man mediterar. Inget sureri håller i sig.

Happ.. annars?

Först kortfattat, sedan längre för den som är intresserad.

En depression börjar vanligtvis med en kris eller en förändring, såsom en sjukdom, en separation eller nya arbetsuppgifter. Det kan också handla om en till synes positiv förändring som ett nyfött barn eller en flytt. Förändringen orsakar en stressreaktion som väcker negativa tankar om självet, framtiden och andra. Känslor av nedstämdhet gör att sådant som tidigare varit roligt nu känns överväldigande och personen drar sig tillbaka för att vila, blir undvikande och passiv. Passiviteten förhindrar nya positiva händelser och minskar tillgången på socialt stöd vilket leder till ökat självförakt och fler negativa tankar. Navet i denna onda cirkel är grubblande – problemlösning gone bad. Hela den här spiralen gör dessutom personen mer sårbar och en allt mindre händelse krävs för att starta upp spiralen om personen trots allt lyckats att tillfälligt ta sig ur den. Risken att återfalla i depression är 50% för den som en gång varit där och risken ökar för varje tillfälle. 

Antidepressiva läkemedel fungerar ofta så länge de används men när behandlingen avslutas kvarstår sårbarheten. Psykologisk behandling handlar ge personen VERKTYG för att dels komma ur sin nuvarande depression och dels förebygga nästa. Det ena utesluter dock inte det andra. Kombinerad behandling har inte visat sig ge en bättre effekt totalt sett men det ter sig lämpligt att den svårt deprimerade med medicin får hjälp att komma till ett läge där personen är mottaglig för psykologisk behandling. Det hela kompliceras dock av att den som tar medicin under terapin kan få svårare att uppleva förändringen och svårare att tro på effekten. Det ultimata är därför att få terapi innan depressionen blivit djup och medicinering blivit nödvändig, vilket är mycket svårt i dagens vårdsystem med bristen på psykologer i primärvården, en överfokusering på medicinering och med den stigmatisering som depression innebär.

Det är sannerligen ett dilemma att som utredande psykolog lämna rekommendation för antidepressiv medicinering då ingen annat finns tillgängligt för klienten i vetskap om risken att försätta personen i en annan spiral av sårbarhet och läkemedelsberoende.  

För den som vill läsa mer följer en sammanfattning av sambandet mellan känslor-tankar-kropp-beteende ur Mindfulness – en väg ur nedstämdhet av Williams, Teasdale, Segal och Kabat-Zinn. Boken innehåller ett åtta veckors program för den som vill utforska mindfulnessmeditation. Jag har själv gått igenom programmet i en studiecirkel under våren och använder nu materialet för att förbereda psykoedukation om depression.

Känslor

Känslor som de flesta känner igen inleder depressionen är sådana som att vara ledsen, deppig, nedslagen, eländig, missmodig, självömkande och uppträder ofta tillsammans med ångest, oro, ilska, irritation, hopplöshet och förtvivlan. Känslorna kan upplevas som en slutpunkt men är ofta startpunkten för depressionen.

Tankar

Våra känslomässiga reaktioner är beroende av den historia vi berättar för oss själva, vår inre kommentator. Vår verklighet kan liknas vid en stumfilm som varje individ sätter sin egen text till. De flesta situationer är mångtydiga och vårt sätt att tolka dem får stor betydelse för hur vi reagerar på dem.

Känslornas ABC:

A – Situationen

B – Vår tolkning av situationen

C – Vår reaktion

Vanligtvis är vi medvetna om A och C men inte B. VI tror att det är situationen i sig som fått oss att reagera, inte vår tolkning av den. När vi känner oss nedstämda tenderar vi att välja ut den mest negativa tolkningen och brodera ut den. Detta gör oss ännu mer ledsna och väcker frågor om varför det hela skett. På så sätt startar depressivt grubbel – ett försök att svara på frågorna för att undvika att situationen uppstår igen. Frågorna aktiverar med andra ord problemlösning – ett kraftfullt kognitivt verktyg som är en förutsättning för utveckling och överlevnad, men som här satts i arbete i ett krig mot oss själva och som drar oss djupare ner i lidande. Att vara olycklig är i sig inte ett problem, det är en naturlig och oundviklig del av att vara människa. Det är våra negativa omdömen om oss själva som trasslar till det för oss. När dessa tankar väl etablerats ligger de latent i oss och aktiveras vid minsta tecken på nedstämdhet.

Depressionens negativa tankar:

• Det känns som att jag är på kant med hela världen.
• Jag duger inget till.
• Varför lyckas jag aldrig med någonting?
• Ingen förstår mig.
• Jag har svikit människor.
• Jag tror inte jag orkar längre.
• Jag önskar att jag var en bättre människa.
• Jag är så svag.
• Mitt liv är inte alls som jag vill ha det.
• Jag är så besviken på mig själv.
• Ingenting känns bra längre.
• Jag står inte ut längre.
• Jag kan inte få ändan ur vagnen.
• Vad är det för fel på mig?
• Jag önskar att jag var någon annanstans.
• Jag förstår inte vad det är som händer.
• Jag hatar mig själv.
• Jag är värdelös.
• Jag önskar att jag bara fick försvinna.
• Vad är det med mig egentligen?
• Jag är en förlorare.
• Mitt liv är en enda röra.
• Jag är misslyckad.
• Jag kommer aldrig att klara det.
• Jag känner mig så hjälplös.
• Något måste förändras.
• Det måste vara något fel på mig.
• Min framtid är glädjelös.
• Det tjänar inget till.
• Jag kan inte avsluta någonting.

Dessa tankar ter sig för de flesta av oss som vridna och överdrivna. För den deprimerade låter de som sanningen. (Behandlingen går bl a ut på att lära sig att förhålla sig till dessa tankar, inte som sanningar utan för vad de är dvs just tankar, varken mer eller mindre, och låta dem passera. Observera skillnaden mot att försöka förtränga/stänga av dem eller undvika dem vilket den deprimerade troligtvis redan försökt till leda och för de flesta leder till mer ångest.)

Kropp

80% av dem som lider av depression söker läkarhjälp för kroppsliga besvär de inte kan förklara. Depression leder till en rad förändringar i kroppen. En negativ tanke försätter kroppen i kampberedskap på samma sätt som inför ett yttre hot. Kroppen spänner sig, hjärtat slår snabbare, blodet leds bort från matsmältningsapparaten. Kroppen sänder tillbaka signaler till hjärnan och vår sinnesstämning påverkas vilket i sin tur avgör bedömning och tolkning av omgivningen. När vi är olyckliga kan alltså vår sinnestämnings effekt på vår kropp göra att vi tolkar händelser negativt utan att vi är medvetna om det.

Våra kroppar fungerar som sensibla känslodetektorer som hela tiden ger oss rapporter om vårt känslotillstånd men ofta har vi lärt oss att strunta i vår kropp och i stället lyssna på våra tankar. När vi är deprimerade lyssnar vi ännu mindre eftersom signalerna då är obehagliga och vi helst vill undvika dem tills de går över av sig själva. På så vis blir vi alltmer uttröttade och fungerar allt sämre.

Beteende

Känslor, tankar och kroppsförnimmelser för oss att försöka lösa problemet genom att undvika sådant som i själva verket är den enklaste och snabbaste vägen ur depression men framstår som jobbigt eller meningslöst, t ex fritidsaktiviteter och sociala kontakter. Därmed har vi fastnat i depressionens negativa spiral eller den s k utmattningstratten: 

Jag skulle sätta kris/förändring överst till vänster och arbetsbelastning övest till höger, men det är min personliga uppfattning i relation till utmattningsdepression (även känd som utbrändhet)(vilket med stor sannolikhet min uppsats kommer att handla om).