Helgen är kommen och jag ska jobba. Det känns kul. På riktigt. Jag ser fram emot det. Ett skäl till att det är kul är att jag har vänner där. På riktigt. Jag tycker om människorna som jobbar där. På riktigt. Har jag inte gjort det förut? Inte riktigt..

Det hände något en gång. Kärleken togs ifrån mig och jag slutade tycka om människor. Jag sluta tycka om dem och jag slutade sörja dem. Jag blev rädd för dem och i stället började jag tycka om drömmar. Det var inte lättare men kanske var det inte lika farligt. Eller så var det det. Det blev som det blev i alla fall. Mina öron täcktes över och mitt hjärta slöts, som det står i Koranen. Jag slutade tro att lycka fanns.

Sen hände något annat. Jag fick kärleken tillbaka. Mitt hjärta öppnades så att ljus kunde finnas där inne. Det var en ängel, har jag tänkt ibland. Det var en ängel jag fick. Jag kunde tycka om människor igen och jag kunde sörja dem igen. Jag började tro att lycka finns.