Det finns egentligen bara ett fenomen som kan väcka önskan i mig att hoppa av hela psykologtåget. Det är de gånger då informationsflödet är så mättat att det hotar kväva mig och jag inte lyckas värja mig ifrån det. Det är svårt för våra föreläsare att varna oss för det eller att tala om för oss hur vi ska hantera det då de själva befinner sig på samma väg som vi, om än vid en annan milstolpe. Varningarna kommer istället från andra håll och ibland på ett språk som når öronen som fornnordiska. Ibland får jag söka upp en vanlig dödlig, en icke-psykolog, och be om en översättning. Vid sådana ögonblick får jag ta ett djupt andetag och försöka minnas hur det var innan, då när det inte fanns 100 betydelser för ordet "tänka", då när symboliken inte hade 100 dimensioner, då när människor sa vad de sa och det övriga på sin höjd var intuitivt, då när inte kroppspråk, tonfall och antydningar skrek mig i ansiktet, då när inte 100 möjliga tolkningar ställde sig på rad som dominobrickor och krävde följdfrågor för att förstå budskapet. Herre gud, jag är helt skadad, jag vill bara kunna höra och prata som en VANLIG MÄNNISKA IGEN, släpp av mig!

Men nej, jag vill ju inte det. Jag älskar ju den här resan.

 

Caroline

4 juli 2010 20:27

Jag förstår precis vad du menar. Ja det måste vara svårt att släppa och bara vara. Men du får helt enkelt öva dig på det. :-) Antar att det är en rätt viktig bit för dig själv, så att du får "vila" :-)
kram

http://familjensweetie.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...