Jag provar. Jag tränar mig att lägga märke till hungern och vad som väcker den. Jag tränar mig att lägga märke till växlingarna mellan girighet och medkänsla, aversion och tolerans, egoism och omtanke. Jag tränar mig att se hur de bjuder upp varandra till dans, hur de ömsom följer, ömsom för. Hur smärtan sväller som en skugga som slår ut då den förstnämnde tar över, hur den rinner undan som ett skingrat moln för vinden då den andre når ifatt. Inget har förändrats under solen men allt är annorlunda.

Det är så svårt att tänka ut och in och upp och ned och jag klarar nästan inte av det. Ett bråkdels ögonblick tycker jag mig förstå innan det invanda välter tanken över ända igen. Om vi har förstått vad vi lärt oss så märks det i hur vi relaterar till andra, säger han (författaren), och kanske är det den verkliga övningen, varje möte med en annan.