Lustigt ändå.. de senaste månaderna, sedan jag läst om sömn och välmående, har jag satt en deadline vid klockan 9. Jag kliver alltid upp senast 9, oavsett när jag gått och lagt mig eller hur jag sovit. Det ögonblicket fungerar som en slags kalibrering för kroppen, ger den en chans att ställa in sig. Det skiljer sig från den gamla logiken som löd "om man bara går och lägger sig i vettig tid så..". Om man bara går upp i vettig tid och samtidigt lär sig lyssna på sin kropp så kommer kroppen att säga till när det är dags att gå och lägga sig. Jag sover mindre (färre timmar) nu, men är inte alls tröttare. Tvärtom.

Hur som helst, det lustiga är att katten har uppmärksammat detta. På sommaren är hon gärna ute på natten och strax efter 9 sitter hon utanför dörren, ropar lite och kommer in. Hur vet hon? Fast det är klart.. inne i våra bostäder stänger vi ute verkligheten. Om vi levde ute dygnet runt kanske vi också skulle känna vad klockan är.