Min bror mailar mig ett utdrag från Wikipedia om geniet William James Sidis utan närmare motivering. Jag gissar att han fascineras över den unge mannens extrema utveckling. Det jag fastnar för är slutstycket där det berättas att Sidis dör i stroke 46 år gammal efter att ha levt isolerad och lidit av kronisk bitterhet. Det enda som tycks ha stimulerat honom var ny information och avancerad teknologi. Det här exemplet får den überintelligenta hjärnan att framstå som sin egen jaggernaut, en malande maskin som blir vansinnig om den inte får arbeta ifred. Samtidigt lyckas alltså inte herr Sidis att lösa sina sociala dilemman.

Chefspsykologen för Mensa som höll ett öppet föredrag på universitetet i våras menade att g-faktorn är och förblir nyckeln till intelligensen. Förmågan till problemlösning är universell, dvs den intelligenta människan fixar allt, även sin egen understimulans. David Wechsler, killen som tagit fram världens mest använda test av allmänbegåvning, WAIS, menar själv att skalorna är ofullständiga. Testet mäter det som i kulturen anses utgöra intelligens. Det tar inte hänsyn till sociala, moraliska och estetiska värden, säger han i manualen. Inte heller personens bakgrund eller levnadshistoria. Det är där psykologen kommer in för att göra den kvalitativa bedömningen.

Att vara begåvad och att vara fungerande är inte samma sak enligt samtida definition. Mensa-psykologen replikerar att neuropsykologerna har en grumlig förståelse av begåvningsbegreppet. Jag passar väl helt enkelt tillbaka den bollen och hävdar att hon har en grumlig förståelse av funktionsbegreppet.. William James Sidis må ha varit ett mänskligt underverk och hade troligtsvis smulat sönder taket på WAIS samtidigt som han suckat och stönat i teststolen, viftat bort sin psykolog som en irriterande fluga och begärt att få rätta sina egna protokoll (vilket kanske han inte alls skulle gjort, jag drar långa slutsatser baserat på lite information vilket är ett etiskt regelbrott och jag borde veta hut men hur som helst). Historien om Sidis sätter ändå fingret på vad en funktionsbegränsning innebär; ett handikapp som uppstår i mötet med en omgivning som inte kan hantera personens egenart och där personen inte heller förmår finna lösningar för sitt predikament. Sidis hade garanterat platsat i Mensa men lyckades inte förlika sig med livet. Vad som är intelligens förblir öppet för diskussion. Det är ett grumligt begrepp.

 

Bek

9 juni 2010 16:20

Ja, det är ju bara att titta på akademin: full av stora skarpa hjärnor, som dock titt som tätt sitter i huvudena på folk som uppvisar mer eller mindre autistiska eller psykopatiska drag, eller bara en känslomässig mognad motsvarande en trettonåring.
Man kanske kan å ena sidan säga att det finns många olika sorters intelligenser, å andra sidan att det finns en grundläggande process som kan tillämpas på olika områden? Vare sig man pratar om IQ, EQ eller någon annan... Q... så verkar det ju handla om förmågan att sätta ihop olika informationsbitar till något sammanhängande, funktionellt, och kanske nytt. Strävan borde då vara att man utvecklar intelligens inom många (alla?) olika områden, istället för att vara superduper inom något och fattig inom annat. Det är såvitt jag förstår vad Jung, Kolb och andra pratar om när de diskuterar "holistiskt lärande" och "den självförverkligade människan".

 

Psykologen

9 juni 2010 17:13

Samtidigt är det ju tur att det fungerar så att olika människor blir duktiga på olika saker. Förmodligen är det inte bara tur utan en del av mänsklighetens framgångsrecept, dvs att vi vet hur vi tar vara på varandras kompetens och skapar helheten som är större än summan av delarna. Vi är framgångsrika som grupp därför att vi är olika som individer och tanken om den fulländade individen är därmed inte speciellt intressant.

Förmågan att se systemet och hur delarna interagerar och dessutom hur de bör styras på ett optimalt sätt skulle ur ett neurologisk perspektiv kunna utgöra definitionen för intelligens. Det är vad de senast utvecklade delarna av hjärnan pysslar med.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...