Något händer i mig när hon talar till mig. Något vrider sig trögt, ger vika under krafter som inte borde orka. Metall rör sig skrikande runt sig själv och det gör ondare än ont. Jag vet inte längre om den finns utanpå eller inuti. Kanske är hela jag gjuten i stål. Kanske finns bara små små rum där inne. Ett för hjärtat, ett för själen och ett för mitt Lilla Jag som är resten av mitt förflutna och mina drömmars väktarinna. Ett barn som håller en alldeles för stor verklighet i alldeles för små händer. Jag undrar om det är för sent, om skillnaden mellan det jag ser och det som syns är för stor. Om förändringen kommer att förgöra mig. Men jag vet – jag klarar inte av att vare sig stå eller sitta i den här formen som håller mig och om jag lägger mig ner så trycker den sönder mig. Jag måste lämna den. Världen är inte full av människor med superkrafter.

Eller är den det?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...