En kväll och jag doftar av en annan. Kysst av en vacker kvinna och fylld av en framgångsrik man. Han fyllde ingenting i mig och jag gick hem med tomheten och tårarna som sällskap. En främling ropade, frågade, såg mig och undrade om jag ville prata. Det hjälper inte mig, svarade jag och han önskade mig lycka till på vägen.

Jag sökte, jag letade, jag använde all min skicklighet och skapade om igen. Bara en sak är viktigt, sa jag, gör ingenting som inte känns bra. Heh, sa han osäker i mina armar, ingen säger så. Vad säger de? undrade jag. Var varsam med mig säger de, sa han och jag skrattade. Han skrattade med. Visste han varför? Förstod han? Nej. Han kunde lika gärna varit död. Jag kunde lika gärna varit död. Men.. sa han tveksamt när jag gick. Varför gråter du? Jag förklarade och han upprepade sitt Men.. men.. och jag gick. Jag vill inte ha några namn, sa jag. Inga nummer. Jag går nu. Det löser sig, det blir bra. Men.. men.. sa han och jag gick.

Jag gick.

Och även den här dagen tog slut.