Ariel

20 januari 2009 10:29

Jag tänker att ingenting borde vara lättare att lita på än någons förtroende.. men upptäcker att det är lättare sagt än gjort.

Psykologen

20 januari 2009 15:52

På vilket sätt har du känt att det är svårt?

Kanske tänker vi på olika saker.

Det jag menar är att det sker ett utbyte av tillit. Eller att tillit bygger på utbyte. Tllit är t ex inte att ösa ut sitt bagage på någon annan och vänta sig att de ska bära det. Så finns det människor som gör och man kan lätt missta det för förtroende och intimitet då personen i själva verket söker en avstjälpningsplats och bekräftelse snarare än närhet och utbyte.

Det förtroende jag talar om här handlar om att våga riskera något genom att dela med sig av något som lämnar en uppenbart sårbar.

Hm.. ska försöka komma på ett exempel.

Om någon säger:
Det här har hänt mig, det vet ingen annan och det är så jobbigt att berätta.

Det är utlämnande men det skiljer sig från om någon säger:
Jag har tänkt så mycket på dig sedan vi möttes, jag önskar att du fanns vid min sida.

Att vara den första som avslöjar sina känslor för den andra är en enorm risk men att känna förtroende att då ge tillbaka blir så mycket lättare.

Psykologen

20 januari 2009 15:57

(Att då istället får ett osympatiskt svar på sitt avslöjande är förstås oerhört förnedrande och en käftsmäll som ekar ända in i själen.)

Ariel

20 januari 2009 18:49

Jag menar egentligen bara att det är svårt att visa sårbarhet inför en annan människa.

Att våga lita på någon annan kan upplevas lite som att balansera på en slak lina. Fallet tycks vara oundvikligt, och den enda frågan är: Hur ont gör det, när jag ramlar?

Psykologen

20 januari 2009 19:54

Javisst.

Och där det så lätt att säga att det är värt risken efter att man just att lyckats en gång. Men svårare när man måste göra det först utan att veta hur det ska gå. Som du sa ja.

Psykologen

21 februari 2009 01:19

På engelska:

It strikes me how differently people live their lives. How some are living with the door closed while waiting for the right person to knock and how others live with their hearts wide open and is let themselves be completely turned over by the force of moment. How some are living with their heart in center of the body and some in the head. How some are afraid of their feelings or do not know them and some allow themselves to drown in them at risk of not being able to breathe.


It strikes me how nothing is easier to believe than someone else's faith.


How nothing is easier to trust than someone else's trust.


How nothing is easier to fall in love with than anyone else's tenderness.