Slutligen, för den här månaden, apropå förra inlägget, kommer en annan smakbit från det förflutna. Sheba var tidigare mitt användarnamn. Inte ett dugg mer fantasifullt än att min första egna katt hette så, döpt i sin tur efter kattmaten med samma namn.

Från den 3 december 2006: Sheba

Sheba betyder antingen ungflicka eller grått hår på arabiska. Detta fick jag veta igår. Jag kunde inte fått en bättre förklaring om jag så hittat på den själv. Det är precis sådan jag känner mig. Som en ung flicka med grått hår. Ung i själen, gammal i hjärtat. Det är positivt, för vad kan vara mer underbart än ungdom och erfarenhet tillsammans? Jag hoppas jag kan fortsätta vara ungdomlig och bli klokare för varje dag. Jag hoppas att jag alltid kommer att vara "klok för min ålder" som flera människor sagt till mig att de tycker att jag är. Det är en fantastisk komplimang som gör mig oerhört glad. Jag hoppas jag kan leva upp till just det. Jag hoppas att just den egenskapen kommer att vara den jag bygga mitt liv på, för att göra skillnad för andra.

De som ger den typen av kommentarer som innehåller ord som "klok", "vältalig", "intressant" eller "intryck" är ofta över 40 år själva. Jag frågade en av dem hur det kommer sig. Han svarade att "de som är under 40 avundas dig fortfarande din ungdom, vi som är över 40 unnar dig den". Det var vackert sagt och jag hoppas det är sant. I så fall ser jag fram emot kommande åldrar då man alltmer vinner förmågan att se världen bortom sig själv och glädjas åt den utan att kräva den.

Lunarstorm.. jätten bland ungdomscommunities och sena 2000-talet stora förlorare då konkurrensen exploderade. Lunarstorm var mitt första möte med liknande företeelser och den sida där jag först lade undan mina handskrivna dagböcker för de digitala som då inte hette bloggar än. Medelåldern på Lunarstorm är ca 18 år och den helt skyddade anonymiteten och den dryga miljonen användare gör att man inte hittas där om man inte själv lämnar ut sitt namn. En ganska säker plats med andra ord skulle jag påstå. Även om det är en sida vars flesta funktioner jag vuxit ifrån och inte använder längre finns det ingen möjlighet att jag skulle stänga ner den med tanke på innehållet i den digitala dagboken och jag har vänner som fortfarande använder den, bla tack vare möjligheten att låsa inläggen för utomstående.

I sann fjortisanda finns varje dag en fråga att besvara med de allra mest varierade innehåll som varslar om målgruppen. Såsom:

Vilket kaffe är godast?

Vad tycker du om widgets?

Känner du till SOUK-gallerian?

Tycker du om varma sommarregn?

Skulle du vara lyckligare om du hade mer pengar?

Hur får du tag på kondomer?

Har du badat (utomhus) än?

När började du leta information om gymnasievalet?

Men så plötsligt kom ett par frågor häromdagen som jag tyckte var ganska intressanta att följa upp. Nämligen:

Önskar du att du var yngre?

Önskar du att du var äldre? 

Drygt 33000 svar kom in på de här frågorna.

På frågan om de vill vara yngre är ungdomarna under 19 överens om att de vill bli äldre. Vid 25 års ålder vänder staplarna och fler svarar ja än nej. Förändringen är ganska smygande och inte helt tvärsäker.

På frågan om de vill vara äldre svarar förstås fler ja i ung ålder och sedan sker en dramatisk vändning i åldersgruppen 19-24 år då 80% svarar nej. Ca 60% vill inte heller var yngre.

Bland 24-35-åringarna börjar knappt hälften se sig över axeln i livet och 90% vill sluta bli äldre. Efter 35 års ålder är 95% på det klara med att det räcker med födelsedagar och nu vill majoriteten män vara yngre. Dock ej kvinnorna i lika hög grad. Något förvånande kan jag tycka med tanke på försvinnande fertilitet och ett samhälle där kvinnan mäts efter sin skönhet i första hand och sin förmåga i andra hand. Man får ta med i beräkningen att Lunarstorm kanske inte är en plats där det anses helt rumsrent för 40-åriga män att hålla till. Det är föga förvånande om de som ändå är där känner sig något felande.

20-årsåldern.. livets stora egotripp, matad proppmätt av medialt socialiserade värderingar. 20-åringen anser sig känna sig själv, vara fullärd och ser världen breda ut sig framför sig i alls in prakt och härlighet, allt inom räckhåll.

*häxlikt, elakt skratt*

Vänta bara mina små kyllingar. Utanför hönsgården ligger räven på lur. Surt, sa han, om rönnbär och annat.

Idag i DN: 

STATENS BIOGRAFBYRÅ STARTADES 1911 och är världens äldsta filmcensur.

I tjocka pärmar finns alla klipp noterade – först namnet på filmen, sedan årtalet och en beskrivning av de olämpliga scenerna. Det är fängslande läsning – ”Foxy Brown” (1974): Slagsmål på gata. Slagsmål mellan kvinnor. Knivhot mot manligt könsorgan. ”Kom i min säng” (1968): Två kvinnor i en säng talar om att de har det bättre med varandra än med killar. ”Musse, Pluto & Co på spexhumör” (1971): Närbilder av indianer utgår. ”Grizzly” (1976): Björn anfaller flickor. Björn anfaller kvinna. Björn anfaller man. ”Sex utan gränser” (1975): Hot med nitroglycerinflaska utgår. ”In med full fräs” (1975): Kvinna piskar man med tigerhuvud.

!

Hur rörde sig tankarna i huvudet på den som fattade de här besluten?

"Hhhh! Men herre gud! Två kvinnor.. och ingen vill ha kuk! Detta få aldrig komma ut, det kommer att fördärva samhället och samlivet för all framtid! Klipp! KLIPP!"

Hur rörde sig tankarna i huvudet på den som gjorde filmerna?

"Hmmm.. tigerhuvud..."

Semestern är här, även för mig. Två veckor av ingenting breder ut sig framför mig. Några dagar i Göteborg och min mor på besök, men inga stora plikter. Här hemma finns inte heller någonting att göra. Jag har tråkigt. Den intressantaste bloggen är inaktiv, mina beställda böcker och filmer är försenade och på TV visas gamla mossiga repriser. Ett inlägg väntar på att skrivas men måste vänta till i morgon av skäl som kommer att framgå.

Då får jag en idé. Även jag ska vara mossig och bjuda på repriser. Jajemän. Ni kommer att bjudas med på en odyssé bakåt i tiden före psykologprogrammet. Några godbitar kommer att plockas ut från den annars nedlagda eländesbloggen, min "barndom" i den digitala bloggvärlden. Så får jag också en chans att jämföra mig med mig själv och se om något hänt, vilket ju var tanken.

Pilotavsnitt: Mannen utan ansikte

Från den 22 december 2007, endast fyra inlägg från nedläggningen.

Mannen utan ansikte. Det är honom jag alltid träffar. Det är honom jag pratar öppet med, fritt om det jag tänker utan att tveka och utan att hålla tillbaka. Det är honom jag förklarar för när det är något som förvirrar mig. Det är honom jag frågar och det är hans svar jag föreställer mig. Mannen utan ansikte finns alltid här när ingen annan gör det. Han sover hos mig på natten, han kommer och hälsar på när jag inte väntar honom. Han är inte alltid glad. Ibland är han arg på mig och jag är arg på honom men han lyssnar alltid och han går inte förrän jag är klar. Han ser på mig och jag ser tillbaka in i ögon som inte finns. Jag ler mot ett ansikte jag inte ser. Han kan inte synas för mig för han har aldrig funnits. Hans plats i mitt sinne är vakant. Därför väcker en okänd mans ansikte inga känslor inom mig. Det påminner mig nämligen inte om någonting. Därför minns min kropp bara genom sina övriga sinnen. Den väntar fortfarande på en bild att fästa sig vid. Jag har hört en röst av löften. Jag har känt en doft av välbehag. Jag har upplevt trygghetens beröring. Jag har smakat lust och närhet. Men jag har ännu inte mött förståelsens blick och kärlekens leende. Därför blundar jag när någon kysser mig och därför rodnar jag när någon skrattar åt mig.