Direktlänk till inlägg 30 juni 2008
Semestern är här, även för mig. Två veckor av ingenting breder ut sig framför mig. Några dagar i Göteborg och min mor på besök, men inga stora plikter. Här hemma finns inte heller någonting att göra. Jag har tråkigt. Den intressantaste bloggen är inaktiv, mina beställda böcker och filmer är försenade och på TV visas gamla mossiga repriser. Ett inlägg väntar på att skrivas men måste vänta till i morgon av skäl som kommer att framgå.
Då får jag en idé. Även jag ska vara mossig och bjuda på repriser. Jajemän. Ni kommer att bjudas med på en odyssé bakåt i tiden före psykologprogrammet. Några godbitar kommer att plockas ut från den annars nedlagda eländesbloggen, min "barndom" i den digitala bloggvärlden. Så får jag också en chans att jämföra mig med mig själv och se om något hänt, vilket ju var tanken.
Pilotavsnitt: Mannen utan ansikte
Från den 22 december 2007, endast fyra inlägg från nedläggningen.
Mannen utan ansikte. Det är honom jag alltid träffar. Det är honom jag pratar öppet med, fritt om det jag tänker utan att tveka och utan att hålla tillbaka. Det är honom jag förklarar för när det är något som förvirrar mig. Det är honom jag frågar och det är hans svar jag föreställer mig. Mannen utan ansikte finns alltid här när ingen annan gör det. Han sover hos mig på natten, han kommer och hälsar på när jag inte väntar honom. Han är inte alltid glad. Ibland är han arg på mig och jag är arg på honom men han lyssnar alltid och han går inte förrän jag är klar. Han ser på mig och jag ser tillbaka in i ögon som inte finns. Jag ler mot ett ansikte jag inte ser. Han kan inte synas för mig för han har aldrig funnits. Hans plats i mitt sinne är vakant. Därför väcker en okänd mans ansikte inga känslor inom mig. Det påminner mig nämligen inte om någonting. Därför minns min kropp bara genom sina övriga sinnen. Den väntar fortfarande på en bild att fästa sig vid. Jag har hört en röst av löften. Jag har känt en doft av välbehag. Jag har upplevt trygghetens beröring. Jag har smakat lust och närhet. Men jag har ännu inte mött förståelsens blick och kärlekens leende. Därför blundar jag när någon kysser mig och därför rodnar jag när någon skrattar åt mig.
Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...
Jag pausar här. Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär. Här tystnar psykolog...
Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...
Vi pratade här om dagen om förlossningsdepression. Det bara kom upp sådär naturligt som liknande ämnen gör bland psykologer. Skämt åsido, det var nog mer för att vi sett ett avsnitt av Barnmorskorna i East End och en kvinna drabbats av amningspsykos ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 | 7 |
8 | |||
9 | 10 |
11 | 12 | 13 |
14 |
15 |
|||
16 | 17 |
18 | 19 |
20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 |
|||
30 | |||||||||
|