Narrato ergo sum.

Jag berättar alltså finns jag.

Min klasskamrat kommenterar min blogg (muntligen) med en undran om hur jag egentligen hinner med allt och syftar på såväl själva skrivandet och tanken bakom som det jag skriver om inkl mousserande, grannbesök, pluggande, diskuterande och annat. Ja alltså, jag gör ju liksom ingenting annat än det helt enkelt, svarar jag, smått fundersam och lite skamsen över min ackumulerade datortid. T ex sparar jag en massa tid på att inte träna. Mind over body, tankefascistens slagträ mot kroppsfixeringens tennisboll! Njae.. Men jag tänker att om jag hade en sambo, som min klasskamrat har, då skulle jag förmodligen/förhoppningsvis prata med honom om allt det jag skriver om i stället. I brist på partner gör jag mig själv till min egen samtalspartner, min objektifiering av mig själv som ger mig en känsla av verklighet (ontologiskt trygghet) och sammanhang.

Min röst bland hundratusentals, men den finns i första hand för mig och i andra hand för läsarna, vilka de nu är. De gånger jag fastnar för någon annan där ute är det för att jag upplever att de skriver med var jag kallar för ”en egen röst”. Jag kan inte säga exakt vad det är men det är något som skiljer dem från andra. Ett särdrag jag uppskattar som någonstans förenar mig med dem. Alla har naturligtvis sin egen röst, men jag menar ”egen” dels i betydelsen deras egen, trygg i sig själv, sitt språk och sina ord och egen som i avvikande, unik, annorlunda från mängden. Fullkomligt godtyckligt förstås. Ett sökande efter kontraster som är det enda sätt på vilken människan kan förstå sig själv och sin värld och därmed detta ett sätt för mig att förstå mig själv och min värld. Helt enkelt ett navelskådande utan like. Det är vad jag gör med mina dagar. Men kom igen nu, jag skriver ju inte bara mig själv, jag skriver om vad jag tycker om annat också. ;)

 

Grannen

18 september 2008 13:52

Man kan läsa böcker, titta på tv och följa 20 följetonger eller så kan man sitta vid datorn. Visst är det konstigt man måste försvara datortid, men aldrig tvtid?

 

psykologen

18 september 2008 14:12

Jag försvarar den inte, jag skryter med den. :D

 

Jessica

19 september 2008 10:40

Igår formulerade jag tanken: om jag ägnade all min lediga tid till att lära mig nåt nytt, så kanske jag skulle hitta nåt som jag faktiskt blev väldigt bra på.

Sen formulerade jag svaret: jag håller på att bli bra på att skriva.

 

grannen

19 september 2008 11:17

Snyggt Jessica. Själv har jag gett upp, jag blir aldrig väldigt bra på något, bara ganska okej på många saker. Och det får väl vara okej "de me". Nån måste ju vara sån också :D

 

Jessica

19 september 2008 15:07

Grannen, jag hoppas verkligen att du blir mer än ok i det du kommer att jobba med om nåt år. Hm, jag känner att jag blir lite orolig här!

Få se, du har nåt konstigt utslag här. Sitt kvar så ska jag bara googla ordet kallbrand.

 

Psykologen

19 september 2008 15:45

Hehe, ja hon beter sig redan som en doktor innan utbildingen ens är påbörjat så det bådar nog gott. Om jag vill låna en värktablett får jag frågan "var har du ont och varför?" vilket avgör vilken sort hon hämtar från sitt personliga apotek.

 

Grannen

19 september 2008 18:27

Hmm hur man är definieras ju lite av sammanhanget. Jag tror jag kommer bli en ok utövare av det yrke jag väljer. Jag tror inte jag blir något stjärnskott med superkarriär och 40 böcker publicerade i mitt ämne. Inte den som blir anmäld för inkompetens heller. Men så där svenskt mittemellan. Helt okej. Schysst. Men inte bäst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...