När jag smält gårdagens film ett dygn så börjar jag fundera över vad filmaren egentligen vill säga då det inte kan ligga i det snöpliga slutet. Jag tänker att det intressantaste som skett i handlingen var förskjutningen av perspektiv. Från början är den slående mannen ond och den nya mannen är god men allteftersom kvinnan vänder sig ifrån sin nya man och dras tillbaka till sin gamla så händer något märkligt. Den nya mannen mörknar i sin desperation. Han börjar ge henne förslag, kontrollera henne, hota henne, ta tag i henne och när hennes vän ser blåmärkena på hennes armar säger hon det klassiska ”Nej han skulle aldrig göra så mot dig, det vet du mycket väl”. Till slut ger han sig på den förre mannen och ämnar t o m göra slut på honom, den slående mannen som nu bara kämpar emot sin längtan efter kvinnan och sin rädsla för sitt eget mörker. Plötsligt vet vi inte längre vem som är ond och vem som är god.

Där har vi hamnat bortom dikotomin och vi förstår att definitionen av det onda ligger i betraktarens ögon. Det är förnuftets blick som definierar vansinnets kännetecken, säger Foucault. Dessutom förstår jag nu vad han menar med att makt är något som sker och inte något som är. Så märkligt det då måste vara att får höra att ”du har så mycket makt” om makt inte är kan innehas utan är något som blir till när det utövas. Den anklagade känner sig själv maktlös eftersom så är fallet. Makten finns inte förrän den erkänns av den förtryckte, i samma ögonblick som hon viker sig, då har han tvingat henne ner. Utan ett offer finns inte någon förövare. Det är också det jag menar när jag hävdar att jag inte litar på mig själv. Jag vet att när jag släpper honom nära mig, då har jag varit med och skapat makten som tvingar mig på knä och jag blir min egen största fiende som går och ställer mig vid hans sida trots att jag VET vem han är.

Observera att det jag pratar om här har ingenting med ansvar att göra. Ansvar tar den som känner till vilka moraliska regler som finns och följer dem. När vi sitter med olika regelböcker, då sker fruktansvärda brott. Det jag talar om är mellanmänskliga krafter, de som driver oss att handla för att skapa mening hos oss själva. De krafter som gör oss till människor bland människor.

 

grannen

13 september 2008 10:24

religiös bild

 

Psykologen

13 september 2008 11:50

anti-religiös bild

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...