Ovädret är över och orkanen har dragit förbi. Jag går i min trädgård och rätar till spaljéer, drar bort grenar som brutits av och rensar gångarna. Jag återvände hit från en av de gångar som angränsar till någons annans trädgård. En av de där gamla gångarna som ibland nästan växer igen men ändå alltid finns där på samma vana plats. De behöver aldrig märkas ut, jag känner dem.

När jag går över gräset och mina händer smeker buskar och försiktigt rör vid mina rosors törnen inser jag att även blommor är som konst. Inte alla uppskattar dem och inte alla ser. För några tycks en alldeles unik växt vara ointressant och ful och andra försöker till och med rycka upp den som ogräs. Jag förstår också att min trädgård inte är perfekt. Långt ifrån. Jag har ingen examen i trädgårdsskötsel och även om jag får en så kan den omöjligt täcka in alla dimensioner av detta hav av växtlighet. I min trädgård finns vildvuxna partier och risiga häckar som jag inte trimmat. Där finns knaggliga gångar och steniga partier, där finns ojämnheter och hål som är svåra att se.

Det jag kan göra är att ta min besökare i handen och leda denne genom gården. Men om den andre släpper min hand och strosar själv omkring så kan jag inte garantera någon säkerhet. Hålen finns där, må vara förrädiska under vuxet gräs, men de är mina hål och marken här är min. Inte vill jag att någon här ska göra illa sig men jag kan inte skydda mina besökare mot alla mina faror. Vissa av dem ser inte ens jag.

Övervägande är ändå tryggheten och lugnet. Ljuset och värmen och de oändliga nyanserna av grönt. Jag köper nya rosor jag också och planterar dem här och var. Jag lär mig nya namn på latin och läser instruktioner om dess vård. Jag solar mig i gläntorna och gömmer mig i regnet. Ibland får jag besök igen men oftast sitter jag ensam min hammock. Endast en återkommande gäst har jag och honom släpper jag inte ur mitt synfält, honom skyddar jag och leder jag och motar jag undan från hålen, pekar och förklarar varför saker är som de är. När han leker gräsklippare och tappar kontrollen och mejar ner en och annan ros eller till och med kissar på icke anvisad plats då suckar jag bara ömt och skakar trött på huvudet. Mitt kära barn, vad jag önskar att jag lär dig rätt och att du känner hur jag älskar dig.

 

m

12 september 2008 11:21

och vilken vacker trädgård du har...
helt säker på att du en vacker dag hittar någon som ligger och slumrar där vid syrenbusken, kanske med ett grästrå i munnen.
åh titta där smultron och vildhallon! så gott..

http://smameningar.blogspot.com

 

Grannen

12 september 2008 15:44

Wow! Vilken trädgård, den vill jag också se :D Jag tar med lite plank så kan jag lägga spångar över groparna ;)

 

Psykologen

12 september 2008 18:01

Hehe.. tack m. Kan hända att jag kommer att bli lite förskräckt om jag HITTAR någon i min trädgård som jag inte själv bjudit in och som till råga på det hela ligger där och SOVER. Nåväl.. en värmande tanke iaf.

Och granne, så vänligt av dig att vilja laga mina brister men det är nog något jag måste göra själv. Du tenderar dock att peka ut dem ibland och det gör ju onekligen det hela lite lättare. Så skräd icke dina ord i fortsättningen heller.

 

Jessica

13 september 2008 12:46

Jag önskar att jag också hade en blomstrande trädgård. Hittills har jag inte varit så intresserad av vad som finns bakom den där låsta grinden. Men ju mer jag pratar med vänner, desto mer förstår jag hur viktigt det är att vårda sin trädgård. Snart kanske jag plockar fram nyckeln, öppnar grinden och börjar rensa lite i rabatten.

 

Psykologen

13 september 2008 13:03

Jamen du har ju en, såklart. Om inte du går dit får ingen gå dit och då står den bara där och vissnar. Men du.. tänk på att allt du planterar kommer utifrån. Glöm inte att läsa på om klimatzoner. Hybridexperiment bakom stängda dörrar blir inte heller bra, det blir någon slags Frankensteins monster-blomma. :)

 

Jessica

14 september 2008 15:41

Hihi. Inte bra med monsterblommor. I morgon kommer min trädgårdarkitekt tillbaka. Hon är expert på att sätta ut små trädgårdsdekorationer i min trädgård. Gulliga katter och hundvalpar är hennes favorit.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...