Förstelnad stirrar jag på tavlan som plötsligt hänger där på väggen i mitt hem. Den komposition jag förut bara skymtat skriker i mitt ansikte i knivskarpa kontraster. Jag ser en galen konstnärs verk målat med vansinnets pensel. Brutna linjer och våldsamma färger, surrealistiska motiv i skärvor av en spegel. Jag ser en människa sliten itu. Jag ser ett barns förtvivlan i en känslomässig vinter där kylan vrider om logiken och nattens långa tystnad tiger den till döds. Jag ser en vuxen själ förlorad, vilse bakom den krossade spegelns hundra reflektioner. Jag ser smärta, sorg och saknad. Ilska, hat och självförakt. Ändlös förvirring och gränslös panik, allting blandat, gömt och hemligt i spegelglasets labyrint av ljus och mörker. Jag ser förnekande och kamp i varje enskild skärvas skugga. I botten av motivet tycks sargade kroppar ligga som skurit sig då de försökt passera och starka armar sträckts ut mot dem och slitit dem med sig över glasets vassa kanter.

Jag ser på mina egna händer som fortfarande blöder. I förfäran backar jag undan och täcker mina ögon. Bilden gör mig stum och kall och jag flyr mitt hem i vanmakt. En ond dröm eller en fasansfull verklighet? Konstnären är livets grymma ironi och människan är fängslad i motivet.

Upplevelsen av konsten ligger alltid i kunskap och i tolkning. För den oinvigde är bilden inte mer än ljus och skuggor, krossat glas mot blodröda, blåvita och svarta fält som byter av varandra i komplexa mönster. Inför min blick är tavlan full av betydelsebärande symboler. Vem är jag att förklara motivets innebörd för någon annan? Jag förblir tyst och ber en Gud som inte finns att laga spegeln och låta människan som irrar där få vila.

 

på besök

11 september 2008 00:09

Mina händer är vita, vita av kraften som format dem i kors. Min bön finns också. Som ett mantra som upprepas om och om igen. Än är styrkan oförminskad. Än finns det naiva barnets hopp i mina böner. Jag viskar ord om människan som gått vilse i kaoset och ord till människan som är jag. Jag ber att mina sår ska sluta blöda. De sår som täcker hela min kropp.

Jag är ledsen att jag smutsar ner ditt golv!

 

micke

11 september 2008 09:42

hmm är det så klokt att hänga just den tavlan hemma hos dig.. hemma ska man ju kunna vila och få ro. Ja ja du verkar ju klok så det ordnar sig nog.

http://smameningar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...