Direktlänk till inlägg 4 september 2008
Mina ögon känns ungefär som om jag gråtit hela dagen. Det har jag inte gjort, jag har laseropererat min ögon. Jag trodde inte att jag skulle se men det går oväntat bra. Jag ser suddigt, som om jag haft kontaktlinser i tre dygn utan att byta dem. Min granne hjälpte mig med hämtning på skolan och lämning i morgon, de bjöd mig på middag (köttbullar och potatismos), min klasskamrat tog anteckningar åt mig och mina arbetsgruppsmedlemmar har mailat mig artiklar. Jag ska vara glad, jag får mycket hjälp.
Operationen gick bra. Den var inte fysiskt obehaglig och den gick snabbt. Den var mentalt obehaglig däremot. "Nu spänner jag upp ditt öga, nu svartnar det, nu skär jag upp din hornhinna i tio sekunder (ok han sa inte "skär upp" men det var det han menade), nu kommer lasern, nu luktar det bränt i 30 sekunder.. 40 % klart.. 80% klart.. klart.." osv. Beskrivningar som hjälpte känslan av kontroll men som ändå skapade obehag i kroppen. Men jag ska vara glad, för det gick bra och jag ser bra och med ett par alvedon har jag inte ont.
Jag borde vara glad för jag har mycket att vara glad åt men just idag är jag inte glad. Jag känner mig som jag just krupit undan ett slagsmål. Inte som vinnare och inte som förlorare, men slagen och med blod på mina händer. När jag ser mig i spegeln är det nästan sant för mitt ena öga blöder under hornhinnan och jag ser lite läskig ut. Men det som är slaget ligger utanför mig och blöder. Det är förstört, förbrukat, förtroendet är raserat. Från mig till den andre och från den andre till mig. De slag den andre tagit emot har han besvarat och konflikten är ett faktum. Jag önskar inte slåss. Det är ett slagsmål jag är dömd att duka under i och där mina egna grepp orsakar större skada än de avser.
Jag är inte glad för något av det, men det är för sent att säga förlåt och resurserna är slut på båda sidor.
Spelet är över. Vem satt med esset? Ingen.
Perhaps you will always be my parallell line forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common a...
Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...
Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...
The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 |
9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 |
||||||||
|