Jag drömde att jag var på väg någonstans med en vän men i min väg kom ett vägbygge, en stor kran och ett stup. Det enda sättet att ta sig vidare var att hoppa fallskärm och kranföraren hjälpte mig med selen och gav mig instruktioner. När han var klar sa att åt mig att släppa taget men jag vågade inte. Jag höll panikslaget fast i planet. Plötsligt höll inte utrustningen längre för två och min vän föll. Jag såg vad som hände och jag visste att han skulle skada sig men fortfarande klamrade jag mig fast och hängde kvar trots att det var jag som hade fallskärmen på ryggen.

Förståeligt och rationellt men fegt och egoistiskt.

 

incognita

2 september 2008 14:03

...eller helt enkelt ett val att leva vidare

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...