Direktlänk till inlägg 26 juli 2008
Man ska inte fiska efter större fiskar än man kan dra upp, inte sant? Det må vara så men ibland är utmaningen för lockande att stå emot. Med grandiosa föreställningar och klappande hjärta ger jag mig ut på havet, på jakt efter haj. Tanken på att fånga den smäckra, livsfarliga fisken förtrollar mig. Jag beger mig till de vatten där jag vet att den lurar och jag lägger mitt bete. Jag spejar över horisonten med svettiga handflator och vinden som rufsar mitt hår, ivrig och full av förväntan. Men när hajfenan skär vattenytan alltför nära min båt blir jag rädd och duckar bakom relingen. Den skrämmer vettet ur mig med sina blixtsnabba rörelser och fruktade gap, fullt av vassa tänder. Ändå kan jag inte vända båten och åka hem igen. Jag kikar över relingen med skräckblandad förtjusning och ser hajen simma runt, dyka, försvinna ut sikte och återkomma. Är den borta för länge kastar jag ut mer agn och stirrar som hypnotiserad på den blanka ytans skimrande färger, längtar efter att spegelbilden ska brytas och att hajen ska kasta sig efter mig. Närmare, så att jag kan se rakt i dess rovdjursöga och möta dess knivskarpa intellekt. En del av mig vill att den ska sluka mig, dra mig med ner i havet, för jag kommer inte att hoppa.
Det är en lek på liv och död.
Hear me. I will not be quiet.
Perhaps you will always be my parallell line forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common a...
Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...
Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...
The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 |
9 |
10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 |
16 | 17 | 18 |
19 | 20 | |||
21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
|||
28 | 29 | 30 |
31 | ||||||
|