Min bror var vid sjön som ligger nära området där jag bor och kom tillbaka exalterad. Han upprepade gång på gång att där var oerhört varmt i vattnet och att jag måste fara dit. När jag inte verkade övertygad begav han sig till affären, köpte en termometer och mätte sedan vattentemperaturen för att överbevisa min skepticism.

Idag fick jag sluta tidigare och han var borta när jag kom hem så jag bestämde mig för att undersöka saken. Jag cyklade i väg till en plats som kallas Kärleksviken (det kanske finns en sådan i varje sjö?). De flesta som var där var redan på väg hem när jag kom. Jag låg en stund på stranden, stilla för att hålla värmen kvar på kroppen och iakttog människorna som var kvar. Jag såg dem bada, jaga sina barn, gräla om vattenmadrasser, klä av sig, klä på sig, packa ihop sina saker och ge sig av. Plötsligt var jag ensam kvar. Varför gick de hem så tidigt när det ännu är så skönt här, tänkte jag för mig själv.

När jag gick ut för att ta reda på hur det var med den beryktade badupplevelsen följde jag vattenbrynet mot solen, bort mot en brygga via en klippa och förundrades över hur varmt vattnet var runt mina ben. Min bror hade rätt. På andra sidan klippan såg jag ner mot mina fötter och upptäckte hur vattnet rörde sig över bottnen. Det var så vackert att jag blev alldeles matt. Bottnen var täckt av flytande guld och sanden var mjuk som bomull.

Jag hade nästan glömt hur fantastiskt det kan vara att simma i en sjö eller så har jag aldrig vetat det. Det var som att flyta i sammet. Som att bli smekt på hela kroppen samtidigt.

På min väg tillbaka till den plats där mina saker låg fick jag syn på något under vattnet som fick mig att stanna upp och rysa. Ett litet barns fotavtryck bevarat i sanden under vattenytan, på något vis skonat från vågornas rörelse. Makalöst. Det nådde någonting i mig som inte går att beskriva. En bit bort låg ett stim med fiskar, små som akvariefiskar, var och en vilande ovanför sin egen skugga. En livets målning av sig självt.

Jag gick upp och stod på stranden en stund medan vinden blåste runt mig, stundtals så friskt att bruset överröstade alla andra ljud omkring mig. Jag darrade av kylan men frös inte. Två nya människor kom till stranden, lade sig i sanden, höll om varandra. Jag skrev det här där eftersom jag var rädd att tappa bort det innan jag kom hem. Jag hade inga papper med mig men en blyertspenna och min bok och skrev på de tomma bladen i slutet på boken. Jag får hoppas författaren förlåter mig, men jag har en känsla av att han inte har något att invända. När jag var klar packade jag ihop mina saker och cyklade hem igen, lämnade Kärleksviken åt de älskande. Jag var inte avundsjuk. Det var så mycket ett kärleksmöte för mig som det kunde bli.

Och nu har jag bränt vid min korv i stekpannan. Osis.

 

Ralf

16 juli 2008 21:21

å va mysigt det lät, jag ska bada när jag går på semester:). synd på korven!

 

m

16 juli 2008 22:42

Inte så tokigt.. Undrar om någon såg dig och skrev nåt om det.

 

Psykologen

16 juli 2008 22:57

Oj.. wow.. hisnande tanke. Undrar vad det skulle stå då.. Om någon målade mig med ord, hur skulle jag se ut då.. Det vågar jag inte ens tänka på. Ordens kraft är så starka för mig att de förmodligen skulle fälla mig till golvet, oavsett vad det stod.

Hurvens..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Perhaps you will always be my parallell line  forever one step and an infinity away and perhaps no one will ever know me like you After all we are the same but sometimes two people can have an undeniable connection everything in common  a...

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Många gånger har jag tänkt att den relationen jag upplevde med mannen från andra sidan bergen var ett missbruk. Att den intensiva närheten blev en drog och att jag därför måste värja mig emot den för alltid. Därför att den annars sipprar upp i mellan...

The real cause of suffering is the reaction of the mind; the reaction is repeated moment after moment, intensifying with each repetition, and developing into craving or aversion. This is what in his first sermon the Buddha called tanha, literally "...